Årsdag och bröllpsdag

I helgen firade jag och N vår 10-årsdag och våra 5 år som gifta.
Det blev egentligen inget märkvärdigt alls. Några planer ändrades pga det blöta vädret, men det blev bra ändå. Istället för slottspromenad och fika stannade vi kvar lite längre på hotellet på söndagen.
Vi började lördagen med att äta lunch på ett ställe vi inte besökt på många år. Tog sedan en tur till en street food market och checkade därefter in på hotellet. Där blev det lite spa och avkoppling innan vi åkte in till stan och åt middag på ”det vanliga stället”. Vi är inte mycket för att testa nytt när vi väl hittat bra ställen. Tyvärr ångrade vi nog båda att vi inte gjorde det denna gång för maten var en besvikelse. Note to self: våga göra annorlunda nästa gång. ;-)
Dagen efter såg vi till att W blev lämnad på hotellet så vi kunde äta en god brunch tillsammans.

IMG_3210

W var lite besviken att han inte fick vara med och bo och spa:a på hotellet denna gång så jag har bestämt mig för att ge honom en överraskningspresent på skolavslutningen nästa vecka. Det blir en mor och sonvistelse på hotellet i slutet av juni. Jag tror att han kommer att bli jätteglad!

Nu ska jag ha några vilodagar och se till att bli mig själv igen. För lite sömn är förödande för både humör och kreativitet. Nu är det dessutom dags att ladda för utbildningen i medicinsk yoga, för ja den blir av! Fick halva summan i födelsedagspresent av N. YEY! ❤

Ha en fin måndag allihop!

Annonser

Först händer inget…

… och sedan händer allt på en gång.
Ja nu blev det lite sådär igen. Först var det workshopen. Sedan alla resor vi ska göra snart och ivern kring detta. Och idag kom ännu en grej, som inträffar mellan vår årsdag och Varberg. I juni anordnas det en instruktörsutbildning i medicinsk yoga för oss som är utbildade kundaliniyogalärare mfl. Även detta blir i vår gamla lokal här i stan.
Tomas Sandehorn (Yogaland/Kundaliniyoga Akademin i Stockholm) håller i kursen.
Jag har ju funderat länge på om jag ska gå en kurs i medicinsk yoga och så dyker det här upp. Denna kurs kostar dessutom bara en bråkdel jämfört med utbildningen på MediYoga Institutet och är bara två heldagar.
Var precis på väg att anmäla mig till en kundaliniyogakurs (i höst) hos en av mina gamla lärare. Hade sett fram emot det, fast nu känns detta mer angeläget. Jag har egentligen inte råd… men… det är väl så att vissa saker tar man sig råd till. Speciellt när det dyker upp på detta vis. Den chansen kan jag väl ändå inte låta rinna ut i sanden? :-)

Hade lite bråttom när jag skrev allt här ovanför förut. Hann inte få med att jag under morgonpromenaden igår mötte en gråsparv. När jag skriver mötte så betyder det alltid att det är en fågel som stannat till och som jag haft ett ”möte” med. Solöga skriver:

Du befinner dig nu vid ett avgörande vägval i ditt liv. Det är viktigt
att följa ditt hjärtas väg. Min gåva till dig är att hitta rätt.

tegelsten

Precis efter att jag letat upp betydelsen fick jag svaret på vad jag ska göra i höst. Det kom rätt som en tegelsten i huvudet. Det är nu inget jag inte redan visste eftersom det trots allt är ett aktivt val. Dock har jag känt osäkerhet kring det samt att jag hela tiden har jag fått till mig att ”i augusti kommer jag att veta vad jag ska göra”. Jag trodde med andra ord att svaret skulle dyka upp då med.
Och likadant var det nu med kursen i medicinsk yoga. Plopp! En inbjudan direkt på förstasidan på Facebook.
Fast nu får det gärna lugna ner sig ett litet tag. Det får inte bli för mycket här i min lilla harmoniska bubbla. *skratt* Även om det är roliga saker så blir det för mycket snurr i skallen.
Nu undrar du förstås vad det är jag ska göra i höst? Jag kan säga som så att det inte är något speciellt spännande alls, men jag vill ändå vänta ett tag med att berätta eftersom det är en liten bit kvar om man säger så.

Bilden hittade jag på Google.

Energipåslag

Att skriva om sina upplevelser efter en workshop är inte alltid så lätt. Denna gång är det extra svårt. Ord skulle inte ge rättvisa. Mina upplevelser går helt enkelt inte att få ner text. Åtminstone inte för stunden. Ni får hålla till godo med det som blir.

Jag märkte av hur jag förändrats sedan sist redan när jag åkte hemifrån. Där jag i vanliga fall brukar vara ganska nervös och faktiskt även känt mycket ångest var jag i lördags lugn som en filbunke. Lite nervös förstås, men det berodde nog mest på att jag var spänd av förväntan. Där jag känt mig osäker inför vissa människor förut hade nu en självsäkerhet tagit över. Så stark att jag nästan blev förvånad själv. (Det var ju länge sedan jag var i ett sammanhang med så mycket folk.) Jag pratade obehindrat med alla och det kändes som den mest naturliga saken i världen. Jag kände mig trygg i mig själv helt enkelt.
Under uthållighetsövningarna (Bhai Himat är känd för att köra ganska tuffa sådana) hittade jag lätt mitt ”centrum” när det började bli outhärdligt. Jag andades in smärtan. Stannade i den. Andades. Andades. Och andades lite till. I detta tillstånd av varande kunde jag fortsätta utan att ta paus. För två år sedan skulle jag blivit tvungen att ta flera pauser, annars hade jag nog svimmat. ;-)

IMG_2862

ACIM-lektionen jag samtidigt gjorde denna dag var ”Att ge och att få är i sanning ett”. Det kunde nog inte kunnat bli en bättre dag för denna lektion för den gick så lätt att anpassa till healingövningarna. Det jag ger ut får jag tillbaka. Så mycket kärlek.
Under dessa övningar upplevde jag helt fantastiska saker och det är detta jag inte kan sätta ord på nu. Jag kan inte och vill inte heller. Det var upplevelser ämnade för mig. Jag gissar att det är något som snarare visas i handling framöver istället.

Vi som ville fick även Naam en gång till. Fast att jag redan fått det tidigare (i Kärlingesund 2013) var det här annorlunda. Jag var mer närvarande denna gång.
Wahe Guru ❤
Kan inte beskriva det på annat vis.

Denna gången åkte jag inte hem i ett enda stort glädjerus, som jag brukar göra. Eller jo, det gjorde jag förstås. Jag gick ut med ett leende på läpparna och alla hade vi nog några bekymmersrynkor färre i ansiktet. ”Det strålar om er alla” var det faktiskt någon som sa på vägen hem. Vad jag menade var att jag inte var sådär uppåt väggarna ”blissig”. Jag kände mig mer neutral denna gång. Kanske för att jag redan mådde bra och kände mig upplyft innan workshopen.
Däremot var min energi (naturligtvis) mycket högre och det bränner fortfarande i mina handflator. Det är såklart något som ska utnyttjas nu. Att ge så mycket healing jag bara kan.

Det här blev säkert lite osammanhängande och låter säkert bara som svammel. Jag skyller på att jag fortfarande är mosig i huvudet. Tror att jag behöver ett par dagar till på mig för att landa.
Ville bara få ner något medan det fortfarande är färskt.

Hoppas att du också haft en härlig helg!
Sat Nam

Jag har tänkt mycket det senaste (jag tänker en hel del ja…). Att jag är så neutral numera. Vare sig deppig eller uppåt väggarna lycklig. Jag. Bara. Är. Oavsett vad som händer.
Jag är van att pendla upp och ner som en berg- och dalbana. Tvära kast i humöret. Kanske inte så extremt de senaste åren, men dock.
Ibland stirrar mig blind på ”blissandet” på vissa håll. Är det så där lycklig man ska vara när man hittat hem? Och så sitter jag här och… bara är. Ja, det är väl så det ska vara tänker jag (var sak har sin tid och plats) och sedan läser jag detta hos Christina Grossi på Fb idag:

När du tar dig tid för dig själv varje dag genom tystnad, bön, meditation, träning, yoga eller annan egentid så kommer inte känslor att påverka dig på samma sätt, du blir närvarande. Du blir inte himlastormande glad och du blir inte djupt deprimerad.
När tankar blir neutrala för oss så är de bara, oavsett vad som händer […]

Jamen ja! Exakt så! Det visste jag ju redan (förstås), men bland behövs att någon sätter ord på saker & ting. Att man ser det framför sig i text, eller att någon säger ”den där” meningen.
Mina dagliga långa meditationer och mindfulnessövningar börjar ge resultat. Det är bara att tacka och ta emot. Lika viktig är insikten att det krävs att ha det som daglig rutin.
Jag går inte under om jag hoppar över meditationen en dag men, jag märker av det. Jag står på en stadigare grund om jag börjar dagen med att meditera, och om jag gör det några gånger till om sinnet börjar bli splittrat under dagen.
Jag litar till min intuition (nästan) till hundra procent idag. I vissa lägen, om det gäller något stort, kan jag bli osäker men i övrigt räcker det att jag stillar mig och går in i min cirkel så vet jag. Det är jag tacksam för idag! ❤

 

Närvaro

Jag ska börja med lite tacksamhet. Idag är jag tacksam för att:

– jag får vara hemma och mysa med mitt lilla hjärta
– jag får vila
– jag har ett hem och får mat på bordet varje dag
– jag får till mig allt det jag behöver
– snön lyser så vit och vacker på utsidan
– jag har hittat en massa nya härliga meditationer
– jag har saker att se fram emot under året

Vi mår lite bättre här hemma idag, men W har fortfarande lite feber så han får vara hemma imorgon också.
Förmiddagen har spenderats på samma vis som gårdagen. Insight Timer är en guldgruva med underbara meditationer. Har tre nya favoriter som ger ordentligt med healing och avkoppling. Några andra visar på sådant jag behöver arbeta med, och det är en del. Såklart.
Jag påminns om att jag hela tiden kan välja hur jag ska tänka, tala och handla. Självklarheter, fast inte alltid så självklart i praktiken.
Men… allt börjar med mig. Jag har de redskap jag behöver. De finns i stillheten.
I medvetenhet och närvaro.

Do you see?

I morse när jag fortfarande lite sömndrucken tittade runt på Instagram dök texten upp igen. Texten från min bibel, som jag la ut här i förrgår. Nu i ett helt annat sammanhang.
Slump? Nej, det tror jag inte alls. Allt har ett sammanhang. Vi får tecken hela tiden, bara vi är uppmärksamma.

Lägger du märke till alla små tecken omkring dig?

Det är vägen som är mödan värd

Vaknade med en lätt svidande hals idag, full med slem. I spegeln såg jag att utslagen på vänster kind blommat upp igen. De som precis hade läkt så fint. Så minns jag gårdagen. Glutenfri bakelse full med grädde, mjölk (om än laktosfri) i kaffet och ost på kvällen.
Har haft grädde i kaffet några dagar innan dess också. Ska inte ens dricka kaffe, men har kommit på att jag kan dricka små koppar och då får jag ingen negativ effekt. (Kanske inte med en gång nej, men efter några dagar…) Blandas mejeri med socker blir det dessutom än värre. Huvudet är tungt idag och sinnet inte lika lätt som vanligt.
Ja, då vet jag det i alla fall. Ännu en note to self!

Igår när jag rotade runt lite i bokhyllan hittade jag min gamla konfirmationsbibel (gömd bakom andra böcker). Jag läste den lilla vers som prästen skrivit till mig:

img_2429

Kanske har Han äntligen börjat hålla sitt ord. Eller så är det jag som börjat lyssna. ;-)
Det är därför jag sitter här nu och läser ACIM-kursen tillsammans med en massa fina människor, som också börjat öppna upp för något annat än det vanliga slit-och-slänget.
Men nej, oroa er inte, jag ska inte börja hänge mig åt en massa bibelcitat här. (Det finns förvisso en del matnyttigt där, om man kan se igenom symboliken.)
Jag blev i vilket fall glad av att läsa texten, även om den i ärlighetens namn inte talade speciellt mycket till mig när jag fick den. Den är ju ganska intetsägande vid första anblicken, men nu när jag påbörjat min omtumlande resa talar den till mig desto mer.
Vilken min väg är vet jag förstås inte ännu och det spelar som sagt ingen roll för stunden. Jag vet att svaren kommer när tiden är inne. Tills dess är jag tacksam för de tecken som kommer i min väg och förgyller mina dagar.