Workshop

Imorgon är det äntligen dagen D och workshop med Bhai Himat. Meditation och healingtekniker. Jag ser verkligen fram emot att träffa honom igen och dessutom alla gamla yogisar. Nästan hälften av lärargruppen (vad jag vet än så länge) kommer att vara där.
Jag är spänd av förväntan. Tänk vad mycket som måste ha hänt för alla under alla de månader som förflutit sedan vi sågs sist i november 2014. Jag tänker bara på hur mycket som hänt för mig under de senaste fem månaderna.
Imorgon stiger jag in i den gamla salen som en ny människa. Och idag förtjänar jag mitt namn – Parameshwari. Förtjänar är förstås ett konstigt ordval, men i brist på annat och bättre hoppas jag ändå att du förstår vad jag menar. Idag är jag personen bakom namnet (även om jag naturligtvis måste växa in i det för resten av livet… vill ju inte låta högmodig ;-). Det var jag verkligen inte då, för snart två och ett halvt år sedan. Då smakade jag bara på namnet. Vred och vände. Omhuldade det i mitt hjärta. Kände mig till och med lite stolt. Men… jag kunde ändå inte helt ta det till mig. Jag hade inte bekantat mig tillräckligt med mitt sanna jag då. Jag hade inte heller känt den här närvaron fullt ut. Bhai Himat kan lyfta sina elever nära nog, men det ebbar ut med tiden. Det är svårt att hålla den starka energinivån uppe på egen hand. Just därför är det lite extra förväntansfullt. Jag vet ju att jag nästintill kommer att sväva på moln imorgon kväll och några dagar till.

goright

Jag har varit uppe vid fem alla dagar denna veckan. Det känns himla fint faktiskt. Vid den tiden är jag faktiskt ganska alert. Jag läser texten och mediterar. Flyter iväg ibland, men håller mig åtminstone vaken.
Det gör jag inte alltid vid meditation nummer två, efter att jag lämnat W på skolan. Idag somnade jag sittande och ramlade nästan omkull. Fick mig att tänka på den där videon med den lille trötte buddhistmunken som svajar och trillar omkull under meditationen. Exakt så kände jag mig idag. Jag kunde inte annat än att brista ut i skratt. Så kan det bli ibland och speciellt när man sovit ganska dåligt under hela veckan. W har bökat runt i sängen och låtit en massa.
Imorgon ska jag unna mig en timmes sovmorgon, men jag ska ändå hinna göra min morgonsadhana innan jag åker till workshopen. Är glad att vi börjar först klockan nio.

Ha en underbar helg!
Sat Nam ❤

Annonser

Uppe före tuppen

IMG_2831

Jag kom upp i morse. Det är en speciellt känsla att vara uppe så tidigt. Att få tiden helt för sig själv. Ingen tv på. Ingen som pratar. Det är helt tyst, förutom lite fågelkvitter utanför fönstret.
Jag upplever att jag får så mycket mer tid över till annat när jag är uppe så tidigt. Dessutom står jag på en ännu stadigare grund.
När jag kom hem efter att ha lämnat W på skolan mediterade jag en stund till och gav mig själv en timmes reiki. Nu är klockan bara 11 och jag har gjort allt jag behöver göra. Både roliga och mindre roliga saker.

Och på tal om annat. Jag upplever att MSM (både som inre och yttre behandling) gör underverk för både huden och håret. (Som jag skrev tidigare hade mina utslag nästan helt försvunnit.) Huden i ansiktet har blivit slätare och fått en annan lyster. Håret är glansigare och inte lika torrt och risigt längre. Det kan förstås delvis bero på årstiden.
Dock har jag, med besked, fått reda på vad som är min värsta nemesis nu – mejeriprodukter. Mjölk och ost är det som ställer till det mest för mig. Jag visste förstås att det inte är bra för mig, men inte hur illa.
Jag hade strikt uteslutit det ur kosten och då (i kombination med MSM) kom förbättringen (och utslagen som försvann). I påskas åt jag förstås en del godis och även om det mest blev mörk choklad är jag även svag för mjölkchoklad. Det blev nog ganska mycket av den varan och en del ost av bara farten också. Sedan ”råkade” jag fortsätta med osten några dagar till. I helgen blossade utslagen ut igen. Lika röda som tidigare.
Jag har mig själv att skylla. Samtidigt är jag glad att jag fick ett så konkret bevis på att det är mejeriprodukterna som som ger utslagen. Gluten har jag inte ätit alls under de här veckorna. Kanske får jag inte alls utslag av det. Jag får nog testa hur det ligger till med detta också lite längre fram.
Matsmältningsenzymerna hjäper fortfarande, även om effekten upplevs något mer neutral nu. Jag tänker fortsätta med dem så länge det behövs.