Boktips

IMG_2839

Idag vill jag bara ge ett boktips. Jag lånade boken på biblioteket igår och skrev om den på Instagram, men vill tipsa även här. Sitta stilla som en groda är en underbar mindfulnessbok för barn. Jag skulle i och för sig vilja säga att den passar även för vuxna och för dem som är helt nya på området. Den beskriver väldigt bra vad det handlar om.
Det finns även tillhörande ljudspår med övningar.
N lyssnade på ett av dem med W igår innan läggdags. W blev väldigt avslappnad och somnade snabbt. Nu vet jag att han var trött också, men han berättade i morse att han tyckt om att lyssna och ser fram emot när vi två ska göra det ikväll. Jag blir så glad att vi funnit ännu en bra sak att göra tillsammans. Det här dessutom något jag anser vara viktigt och ju tidigare man får med det som en naturligt del av livet desto bättre.
Jag blev så glad i boken att jag nu beställt hem den också.

Annonser

Enkelhet

Det fortsätter att vara tyst. Både i sinne och i skrivande.
Faktiskt även i yogan. Den fysiska delen vill säga.
Jag har det senaste bara värmt upp lite och gjort Sat kriya. Fast egentligen känner jag i ärlighetens namn inget behov alls av det fysiska (just nu). Vissa dagar gör jag bara ett antal solhälsningar och mediterar efter det. Det räcker. Jag känner mig varm i kroppen. Stärkt. Just i detta mår jag som bäst.
Jag tänkte på det i morse när jag gjorde Sat kriya, att jag egentligen inte alls vill. Det handlar inte om motstånd, utan snarare en längtan efter att bara meditera. Att kundaliniyogan börjat bli slentrian, något jag alltid gör… och trott att jag måste fortsätta med för att det blev en sådan vändning i livet för mig.
De dagar jag inte tonat in och tonat ut och gjort en speciell kriya, utan enbart gjort nämnda solhälsningar eller en enklare uppvärmning har upplevts som att bara slänga upp håret i en tofs och gå ut. Vet inte hur jag ska förklara det bättre. Enkelheten tilltalar mig. Inga måsten. Ingen brådska heller. Snarare tvärtom.
Nu är inte kundaliniyogans in- och uttoningar eller kriyor inte något jag upplever som ett måste, det måste jag snabbt förklara. Men… på något vis glider jag för stunden iväg mot något annat. Det ”skrämmer” mig lite. Jag som hade hittat hem. Är jag nu på väg att överge MIN yoga?
Jag vet inte. Det kan vara tillfälligt. Eller så är det dags att gå vidare.
Jag kommer naturligtvis inte att överge KY, men jag ser inte att jag enbart behöver uppehålla mig där längre. Yogan är mitt liv och det kommer att vara en daglig rutin hur jag än utför den. För resten av mitt liv. Kanske bara inte på samma vis längre.
Det kändes rätt skönt att få skriva ner det faktiskt.

Jag har tänkt mycket det senaste (jag tänker en hel del ja…). Att jag är så neutral numera. Vare sig deppig eller uppåt väggarna lycklig. Jag. Bara. Är. Oavsett vad som händer.
Jag är van att pendla upp och ner som en berg- och dalbana. Tvära kast i humöret. Kanske inte så extremt de senaste åren, men dock.
Ibland stirrar mig blind på ”blissandet” på vissa håll. Är det så där lycklig man ska vara när man hittat hem? Och så sitter jag här och… bara är. Ja, det är väl så det ska vara tänker jag (var sak har sin tid och plats) och sedan läser jag detta hos Christina Grossi på Fb idag:

När du tar dig tid för dig själv varje dag genom tystnad, bön, meditation, träning, yoga eller annan egentid så kommer inte känslor att påverka dig på samma sätt, du blir närvarande. Du blir inte himlastormande glad och du blir inte djupt deprimerad.
När tankar blir neutrala för oss så är de bara, oavsett vad som händer […]

Jamen ja! Exakt så! Det visste jag ju redan (förstås), men bland behövs att någon sätter ord på saker & ting. Att man ser det framför sig i text, eller att någon säger ”den där” meningen.
Mina dagliga långa meditationer och mindfulnessövningar börjar ge resultat. Det är bara att tacka och ta emot. Lika viktig är insikten att det krävs att ha det som daglig rutin.
Jag går inte under om jag hoppar över meditationen en dag men, jag märker av det. Jag står på en stadigare grund om jag börjar dagen med att meditera, och om jag gör det några gånger till om sinnet börjar bli splittrat under dagen.
Jag litar till min intuition (nästan) till hundra procent idag. I vissa lägen, om det gäller något stort, kan jag bli osäker men i övrigt räcker det att jag stillar mig och går in i min cirkel så vet jag. Det är jag tacksam för idag! ❤

 

Meditationen ska sitta i ryggmärgen

Både igår och idag har jag tagit mig tid att meditera några extra omgångar. Igår blev det också en timmas reiki.
Det blir allt mer tydligt hur viktig meditationen är för mig. Den fysiska delen av yogan är också viktig, fast egentligen är den ju bara en förberedelse för meditation. (På samma vis som den på sätt och vis också är meditation…)
Jag märkte skillnaden på mina dagar när jag var sjuk och och lyssnade på guidade meditationer hela dagarna och när det sedan rann ut i sanden. När Insight Timer förblev orörd i flera dagar. Jag märker skillnaden för att jag nu mediterat mer igen.
Jag tappar lättare fokus när jag bara mediterar på morgonen och sedan mestadels ägnar dagen åt vardagliga bestyr, eller fastnar på nätet för länge. Samtidigt märker jag att jag blivit bättre på att vara mindful i alla möjliga situationer. När obekväma känslor och tankar dyker upp stannar jag till och tittar jag på dem. Bearbetar sådant som behöver bearbetas. Jag duckar inte. Förtränger inte. Förr kunde mina känslor/tankar dränka mig och jag bara lät dem göra det utan att fundera på vad som egentligen hände.
Egentligen har jag inget att skylla på för att inte meditera ofta, men som den människa jag är kommer det oundvikligen saker emellan. När jag och W var sjuka tillsammans var det lätt att ligga i sängen och lyssna. När han är frisk och har tusen frågor är det inte så avkopplande, att ständigt bli avbruten. Det är inte många timmar jag har på mig medan han är i skolan heller, men jag tänker att en del saker är bättre att spara tills han kommit hem. Jobb kan jag till exempel söka vilken tid på dagen som helst. Det är bättre att lägga krutet på meditation och reiki medan han är skolan. Det är så viktigt att detta blir en daglig rutin för en dag har jag inte tiden under dagarna längre, och då är det till att det ändå sitter i ryggmärgen. Det ska gå att mikromeditera även i en hektiskt arbetsmiljö, och en tiominuters på Insight T kan man hinna med även på lunchen.

Meditation får mig att må bra. Det får mig att tycka om mig själv bättre, just för att jag lärt mig att tänka på ett annat vis. Jag ser saker i ny dager och låter mig inte styras av ett bångstyrigt sinne längre.
Vad får dig att må bra?

Solhälsningar och tillbakadragenhet

sun-salutation-surya-namaskar

Idag var första gången på länge som jag gjorde mina solhälsningar utan att få ont i axeln. Jag kunde till och med göra dubbelt så många. En sån härlig känsla!
Jag ska försöka få in dem lite mer regelbundet nu för jag är ju som sagt dålig på att träna fysiskt. Solhälsningarna får hjärtat att slå och stärker kroppen. När detta fungerar så räcker det för mig. Ja förutom mina promenader och lite rehabträning (där jag även trycker in en salig blandning av mag- och ryggövningar, en och annan asana och lite dans). Det är väl egentligen dagsformen som avgör vad det blir. Det viktiga är att det känns lustfyllt.

Jag har annars inte så mycket inspiration till att skriva nu. Jag lyssnar hellre. Läser. Filosoferar.
Upptäcker nytt. Mediterar. Expanderar. Är.

Bild från Googleflödet.

Maten

Någonstans på vägen dyker alltid svackorna upp. När något är bra kommer prövningen förr eller senare. Har haft två dagar som varit otroligt tuffa. Axeln har värkt så jag nästan mått illa och humöret har varit svajigt. Har kämpat för att inte vira in mig helt i det negativa.
Jag är ändå tacksam för att det är annorlunda nu. Jag är hela tiden medveten. Trots ilska och irritation uppmärksammar jag vad som rör sig i mitt sinne. Jag möter det och låter det få vara där. Gör mina övningar från kursen, som periodvis upplevs som helt overksamma, men jag är på väg. Jag är banne mig på väg. Och för varje gång jag låter bli att i ord eller handling yttra det (negativa) som rör sig i tanken, desto lättare blir det.
Idag har varit en bra dag. Har känt mig lätt i sinnet och axeln har mirakulöst varit helt smärtfri. Det där kommer jag väl att få ångra att jag skrev imorgon (haha), men för stunden jublar jag. Jag vill ju helst att det här ska läka av sig själv, på ett naturligt vis.
Tänker ge kroppen lite hjälp på traven genom att dra ner kraftigt på köttätandet igen. Det har blivit en dålig ovana att äta kött. Eftersom jag utesluter kolhydrater, mejeri och inte äter fisk m.m. så har köttet (och kokosoljan) varit det jag hållit mig mätt på. Min intention har ju egentligen varit att äta mycket vegetariskt också. Någonstans glömdes det dock bort och jag upptäcker att jag äter kött i stort sett varje dag. Inte konstigt att jag blivit stel och fått ont i kroppen. Så kan jag inte ha det. Nu ska jag försöka att på sikt hålla det till att äta kött max 1-2 gånger i veckan.
Jag märker också att när jag går igenom större förändringar så kommer den där äckelkänslan av köttätande över mig allt oftare. Det passar inte in längre. Det gör mig tung i både kropp och sinne. Tyvärr är det jag oftast faller på hungern. Jag är konstant hungrig när jag äter vegkost. Det är därför jag inte klarar av att utesluta köttet helt.
Nåväl, vi får väl se hur det går. Med ett stabilare sinne kanske det blir lättare den här gången.

Hur har du det med kosten?  Mår du bra av det du äter?

Do you see?

I morse när jag fortfarande lite sömndrucken tittade runt på Instagram dök texten upp igen. Texten från min bibel, som jag la ut här i förrgår. Nu i ett helt annat sammanhang.
Slump? Nej, det tror jag inte alls. Allt har ett sammanhang. Vi får tecken hela tiden, bara vi är uppmärksamma.

Lägger du märke till alla små tecken omkring dig?