Årsdag och bröllpsdag

I helgen firade jag och N vår 10-årsdag och våra 5 år som gifta.
Det blev egentligen inget märkvärdigt alls. Några planer ändrades pga det blöta vädret, men det blev bra ändå. Istället för slottspromenad och fika stannade vi kvar lite längre på hotellet på söndagen.
Vi började lördagen med att äta lunch på ett ställe vi inte besökt på många år. Tog sedan en tur till en street food market och checkade därefter in på hotellet. Där blev det lite spa och avkoppling innan vi åkte in till stan och åt middag på ”det vanliga stället”. Vi är inte mycket för att testa nytt när vi väl hittat bra ställen. Tyvärr ångrade vi nog båda att vi inte gjorde det denna gång för maten var en besvikelse. Note to self: våga göra annorlunda nästa gång. ;-)
Dagen efter såg vi till att W blev lämnad på hotellet så vi kunde äta en god brunch tillsammans.

IMG_3210

W var lite besviken att han inte fick vara med och bo och spa:a på hotellet denna gång så jag har bestämt mig för att ge honom en överraskningspresent på skolavslutningen nästa vecka. Det blir en mor och sonvistelse på hotellet i slutet av juni. Jag tror att han kommer att bli jätteglad!

Nu ska jag ha några vilodagar och se till att bli mig själv igen. För lite sömn är förödande för både humör och kreativitet. Nu är det dessutom dags att ladda för utbildningen i medicinsk yoga, för ja den blir av! Fick halva summan i födelsedagspresent av N. YEY! ❤

Ha en fin måndag allihop!

Annonser

Myror i brallan

Likadant varje gång jag varit ute och rest. Rastlösheten. Längtan efter att ge mig ut och resa igen. Jag skulle lätt kunna vara på resande fot flertalet gånger per år. Bara jag får bo bekvämt på resmålet. Jag är med andra ord inte så mycket för primitivt leverne (något jag förstås behöver öva på innan den dag pilgrimsfärden blir av).
För mig är det alltså svårt att bara koppla av, vara nöjd med det jag fått uppleva och njuta av lugn och ro hemma.
Missförstå mig inte nu. Jag ÄR nöjd. Nöjd och otroligt tacksam! Men jag behöver en större dos av nya upplevelser. Det får jag inte riktigt hemma. Jag blir så lätt uttråkad.
Sitter nu och tittar på resor och drömmer mig bort igen. Häpnas över hur ”billiga” resorna är till hösten när skolorna startat. Det är ju då man borde åka! Men så kommer nästa problem. Alla kan inte ta ledigt hur som helst, och det är naturligtvis därför resorna är billiga. Tittade på priserna på höstlovet och vips hade man lagt på nästan 30000:-. Trettiotusen!! Jag skojar inte! Det är inte så att jag inte förstår prisskillnaderna inför olika säsonger, men att lägga på så mycket. Tycket att det är bra skamligt!
Nåväl, jag får helt enkelt hålla mig till tåls. Tids nog lugnar väl mina rastlösa nerver ner sig. Åtminstone tills vi kommer hem från Varberg. ;-)

maskros

Jag ska väl säga att en del av rastlösheten även beror på avgiftningen som naturligt följer efter ”sockerchocken”. Även om jag inte mått dåligt av att leva i lite sus & dus så ska allt ändå ur kroppen när det blir som vanligt igen. I solen när man kopplar av behöver huvudet inte användas så mycket. Det är rätt gott att bara flumma runt och ha det gott. Men hemma märks det att hjärnan blivit trögare, att hyn börjat bli sämre och att kroppen så smått börjat värka lite här och där. Och det är lustigt, ja jag vet att jag skrivit om det tusen gånger, men när jag väl gått över gränsen och äter av det ”dåliga” så märks ingen skillnad. Äter jag på det viset regelbundet så spelar det ingen roll om det blir en extra fralla, några extra ostskivor eller en drink full med socker. Faktiskt försvinner till och med en del krämpor till på köpet (det är förstås ett ”förgiftningstillstånd”, men dock…).
Däremot märks skillnaden om jag levt rent länge. Då reagerar kroppen direkt om jag dricker den där drinken, eller äter frallan. Då tål kroppen plötsligt ingenting. Hjärndimman och tröttheten är ett faktum ganska på momangen om jag äter något med gluten i. Någonstans där förstår jag mitt eget syfte med att jag lika gärna kan passa på under semestern. Jag tycker om det jag äter och dricker. Under resten av året har jag ju saknat det (åtminstone vissa saker, inte nödvändigtvis alkoholen). Jag har varit less på att ränna runt på stan med lågt blodsocker i flera timmar i jakt på något ätbart. På att titta sorgset på de där goda surdegssmörgåsarna som jag inte får äta.
På sommaren vill jag kunna njuta. Jag vill inte stressa och oroa mig pga maten. Jag vill unna mig.
Jag förstår om det låter galet för de av er som sällan ruckar på något som rör kosten eller som kanske helt avstår från alkohol, oavsett om det är semester eller ej.
Själv har jag levt med dåligt samvete i många år över sommarmånadernas (ja även under resten av året) lätthet att falla ifrån det strikta. Det är först nu jag börjat tycka att det är okej. Naturligtvis får jag ta en liten smäll av det efteråt (jag förgiftar ju faktiskt min kropp), men för mig är det också en slags njutning att koppla av på det viset. Jag varken kan eller vill leva renlevnadsliv varje dag, året runt. Ibland känns det som att jag vill. Ibland är jag säker på att jag kommer att göra det, men så ändras situationen… och så sitter jag där med svansen mellan benen. Då är det lika bra att bara ta dagen som den kommer. Livet går upp och livet går ner. Inget är skrivit i sten och så ej heller kostrutinerna.
Bara att skriva detta får mig att koppla av. Nu får det lov att vara så här. Helt enkelt.

Målet – att få en frisk mage

Det finns en sak som rubbar balansen helt nu och det är min mage. Jag vet att jag har mig själv att skylla som smugglat in lite ost här och lite socker där (det börjar bli tjatigt med mitt slarv, eller hur?!). I helgen åt jag en pizza. Efter det fick jag sannerligen så jag teg! Det gjorde nästan hål i magen (så känns det i alla fall). Magen och tarmarna har krånglat på alla möjliga vis i veckan. Jag tror i ärlighetens namn att ALLT gluten för evigt måste bannlysas ur min kost. Förr kunde jag äta ibland, utan symtom. Så är det inte längre. Så är det definitivt inte längre.
Jag har även fått problem med luftrören. Massa slem och en envis rethosta som vägrar släppa taget. Nu har jag fått en fin whiskyröst till på köpet. Kan knappt prata. Har försökt få i mig en del honung, vilket enbart resulterat i mer ont i magen. Såklart!

Jag har förstås blundat för hur illa det är. Har velat fortsätta som vanligt och ryckt på axlarna åt alla varningstecken. Så… inte har jag blivit så ordentlig med kosten som jag försökt intala mig här i bloggen i vilket fall. Nu står jag snarare här med svansen mellan benen och viskar lite skamset att jag vill ju bara vara och fungera som alla andra (när det kommer till mat & dryck). Men det är jag inte! Det gör jag inte! Jag kan inte gå på café och beställa en paj eller en god fralla. Jag kan inte äta en bakelse full med socker och grädde. Jag kan inte dricka i stor smarrig cappuccino. Och inte en pizza heller (som sagt). Jag har försökt att fortsätta göra det. För att inte irritera andra som har lågt blodsocker och är trötta på att vi letat ”godkänd” mat på olika caféer och restauranger i två timmar. För att slippa kommentarer som att du behöver väl inte hålla på med sånt där hälsotrams varje dag, ät nu du som är så smal. (Och så har jag tänkt att de där personerna kanske inte inser att jag delvis är smal för att jag inte tål allt det där. Det enda som jag kan gå upp i vikt av är förresten öl, och det kan jag inte heller dricka längre. Eller alkohol överhuvudtaget.)
Ja så nu vågar jag helt enkelt inte äta eller dricka något som sticker ut. Dricker kaffe (med kokosolja) nu dock, men det är enbart ett tappert försök att få igång magen. ;-)
Har beställt hem ett räddningskit bestående av enzymer, kolloidalt silver och MSM-pulver. Det sistnämnda får nog vänta ett tag för jag är lite orolig för alltför kraftiga utrensningssymtom. Enzymer borde jag börjat med för länge sedan och silvret, ja jag vet inte. Jag går på tips nu och mina förhoppningar är förstås att det ska ge någon effekt i alla fall.
Jag hoppas för min egen hälsas skull att jag har tillräckligt med viljestyrka för att allt som intas framöver ska vara fritt från gluten, mejeri och vitt socker. Jefvlar anamma!

Om någon av er använder eller har använt kollodialt silver eller MSM så får ni gärna berätta hur det fungerat för er.
Tack på förhand och trevlig helg!
Namaste ❤

Att ta hand om sin fysiska behållare

Jag har ju haft en del problem med röda utslag i ansiktet. Utslag som blommar upp, framför allt på min vänstra kind, vid alla möjliga tillfällen. När jag äter gluten, för mycket vitt socker och mejeriprodukter t ex. Ibland när jag badar i hett vatten och när jag dricker alkohol. Det har fått både mig och hudvårdsterapeuter att tro att det kan vara rosacea.
Igår när jag handlade i en ekoaffär (hudvård) i stan så kom vi in på detta när hon frågade hur jag trivs med Maria Åkerbergs produkter. Jag sa att det funkade bra, men att de produkter jag använder för det röda i ansiktet inte hjälper det minsta. Hon sa då att hon inte alls tror att jag har roscea, utan att det mer ser ut som en kronisk inflammation.
Vi kom naturligt in på maten då, att svaren troligen finns där. Jag hinner ju aldrig läka innan jag är där och stoppar i mig något med gluten i (ganska sällan förvisso, men…) eller något med ost i (väldigt ofta ska jag säga). Socker får jag nog i mig mer än jag tror (inte bara genom vitt socker). Även om det inte alltid ger utslag eller andra symtom så utsätter jag kroppen för en risk varje gång.
Jag måste bli bättre på att säga nej till allt som är inflammationshöjande. Det går inte att säga ”okej då” varje gång fiket eller restaurangen inte har sådan mat/fika jag kan äta. Då får jag hellre ha med mig nötter eller något annat i fickan.
Det är dags att bli bästa vän med min kropp.

Axeln har varit smärtfri sedan i onsdags. Kanske är det för att jag undvikit även rehabträningen och bara låtit axeln vila. Kanske är det maten. Kanske mitt fokus på positivt, snarare än negativt. Eller kombinationen av dem alla.
Vad det än är så är alla sådana här dagar ljuvliga dagar.

Denna veckan har jag kommit till kronchakrat. Den kriya jag hade planerat att göra väljer jag bort för att inte utsätta axeln för överansträngning igen. Lägger istället fokus på mycket meditation. I mitt pass gör jag Kirtan kriya.
Märker att jag har svårt att sitta längre stunder. Jag somnar. Borde kanske prova att meditera vid andra tider på dagen för att se om det fungerar bättre. På morgonen är min gräns 11 minuter, annars blir det mycket svajande där jag sitter. Just idag var nog en sån där dag också. Sov inte tillräckligt i natt.

Gjorde mat för nästan hela veckan igår – yogisk gryta. Det är otroligt skönt att få dagar fria till annat än matlagning. Jag ska dock erkänna att jag alltid börjar de första dagarna ganska skeptisk och jublar inte direkt av att äta den. Vet inte om det är att kryddorna inte arbetat sig in ordentligt eller att jag måste vänja mig vid smaken. De första 1-3 måltiderna kämpar jag mig i vilket fall igenom. Sedan vänder det plötsligt och blir nästan det godaste jag ätit. Fram till sista dagen. Då säger jag till mig själv att jag aldrig mer ska äta yogisk gryta igen.
Nu är förstås inte grytan enbart för smaklökarnas glädje. Den rensar fint i kroppen också och det är väl främst därför jag har den på menyn nu.
Hoppas på att få lite matinspiration framöver för nu lyser fantasin med sin frånvaro i köket. Äter samma mat hela tiden. Det blir rätt trist till slut. Längtar efter att snubbla över en uppsjö med härliga snabblagade vegrecept, och det ska vara mat som mättar ordentligt.
Annars finns det ju en massa varianter att göra på min favoritmat för stunden: en blandning av quinoa, bovete, amaranth och hirs blandat med t ex sötpotatis, spenat, feta, tomater, oliver och vinägrett.

Det var egentligen inte det här jag skulle skriva om idag, men tröttheten tog kål på min inspiration. Det blir så lätt en negativ vinkel då. Bättre att vänta till en dag när allt flyter på som det ska.

Hoppas att du har en fin måndag!