I’m all in!

I Varberg kändes det nästan som att jag tog ett steg fram och tre steg tillbaka. Nu när jag är hemma igen är det tvärtom.
Jag gjorde mina lektioner (40-dagars programmet) varje dag. Jag yogade och mediterade varje dag, men jag kände mig inte helt närvarande. Hemma märker jag ändå att något hänt, även om jag inte upplevde det så i Varberg. Och när jag tittar bakåt i boken (ACIM) märker jag att jag nu förstår lektioner jag hade svårt att ta till mig när jag gjorde dem för bara några månader sedan. Det gör mig glad, speciellt när jag vissa dagar upplever det som att jag hamnat på ruta 0 igen.
Jag ska erkänna att jag nu lättare kan urskilja de saker som får mig att halka bakåt. Det har naturligtvis med mina egna tankar att göra, men det finns annat som påverkar också. Saker som skapar obalanser. För mig är det bland annat oregelbundenhet i vardagen, för lite egentid (= tid i total tystnad), för mycket gluten (=hjärndimma och trötthet) och kaffe & alkohol. Sistnämnda har blivit lite av en nemesis den senaste tiden. Den där vanan att det ska tas ett glas för att ”det är ju semester (lediga dagar)”. Nej, det funkar inte längre. Vid vissa tillfällen har jag gått emot magkänslan med resultatet att det blir obalans i kroppen i flera dagar. Jag har känt mig ganska splittrad vad gäller just detta ämne. Precis som med kaffe vill jag ju vara som andra. Att dricka en kopp ibland. Att ta ett glas vin ibland. Det är väl inget konstigt med det liksom?! Men jag känner varje gång hur jag går emot den inre rösten. Hur jag trycker ned den och låter egots röst ta över. Det blir dock svårare att inte lyssna på den sanna rösten, och det blir allt tyngre att leva med bakslagen som oundvikligen uppstår.
Allt här på jorden må vara en illusion, men vissa saker påverkas vi av lik förbaskat.
Jag har tänkt mycket på det här hela året. Vilka val jag gör och hur jag påverkas av dem. Lever jag som jag lär?
Det är inte så att jag tänker bli 100% renlevnadsmänniska… men kanske behöver jag välja bort det som påverkar mitt andliga liv negativt (och det gör både kaffe och alkohol).
Så jag funderar över varför det är så svårt att bara välja bort det. Det är ju inte som att jag är beroende av någotdera. Det är en gammal trist ovana som är svår att bryta helt enkelt. Men nu sitter jag här och tänker att det väl är dags att släppa taget även på denna front. Jag har ju gjort det med så mycket annat. Därmed inte sagt att jag måste välja antingen eller, fast jag skulle ändå vilja testa på en längre tids uppehåll för att se vad som händer i kroppen. Inte så att jag tänker skriva under några ”kontrakt”, men bara det att jag skriver detta här och nu får mig att känna att jag behöver stå för beslutet och faktiskt gå ALL IN för det.
Jag ska också lyssna bättre när jag behöver tid i ensamhet, och inte gå emot detta behov (jag är tyvärr ganska bra på att köra över mig själv där). Det är ett måste för att inte påverkas av alla energier som strömmar mot mig ute bland folk. Jag vet att jag säkert skulle kunna använda mitt ”klarkännande” till något positivt, men blir det för mycket kan jag inte skilja mina egna tankar/känslor/energier från andras. Det blir bara jobbigt och jag blir helt tömd på energi, och ibland är väl det där vinglaset en flykt från det som ”attackerar” utifrån (åtminstone är det så jag upplever det just då).
Jag ska ta bättre hand om mig själv från och med nu helt enkelt!

Sat Nam

Annonser

Back on track

Tecknen har börjat strömma in igen. Som för att säga nu är du på rätt väg igen. 
Meningar från dagens lektion i ACIM dök upp i en podd.
Dagens änglakort:

IMG_3254

Det högra kortet ser jag som en ren bekräftelse. Rafael är ”min” ängel. Har mött honom i meditationer, visioner och drömmar. Ett bevis på att jag har honom vid min sida.
Det vänstra kortet är jag mer osäker på än så länge. Jag tror att jag vet, men det är troligen även nya spännande saker som tillkommer framöver.

På tal om änglakorten så fick jag hem dem idag. Jag har på sätt och vis Nina att tacka för detta. ❤ När jag läste inlägget blev jag nämligen påmind om att jag bevakat de svenska änglakorten i flera månader (de verkar inte komma in igen). Så tänkte jag steget längre – varför måste jag ens ha de svenska?! Är det inte bättre med originalkorten? De kostar dessutom bara hälften så mycket. Ja så här sitter jag med dem nu. Rätt tid och rätt plats. Och jag bara älskar dem.

 

Energipåslag

Att skriva om sina upplevelser efter en workshop är inte alltid så lätt. Denna gång är det extra svårt. Ord skulle inte ge rättvisa. Mina upplevelser går helt enkelt inte att få ner text. Åtminstone inte för stunden. Ni får hålla till godo med det som blir.

Jag märkte av hur jag förändrats sedan sist redan när jag åkte hemifrån. Där jag i vanliga fall brukar vara ganska nervös och faktiskt även känt mycket ångest var jag i lördags lugn som en filbunke. Lite nervös förstås, men det berodde nog mest på att jag var spänd av förväntan. Där jag känt mig osäker inför vissa människor förut hade nu en självsäkerhet tagit över. Så stark att jag nästan blev förvånad själv. (Det var ju länge sedan jag var i ett sammanhang med så mycket folk.) Jag pratade obehindrat med alla och det kändes som den mest naturliga saken i världen. Jag kände mig trygg i mig själv helt enkelt.
Under uthållighetsövningarna (Bhai Himat är känd för att köra ganska tuffa sådana) hittade jag lätt mitt ”centrum” när det började bli outhärdligt. Jag andades in smärtan. Stannade i den. Andades. Andades. Och andades lite till. I detta tillstånd av varande kunde jag fortsätta utan att ta paus. För två år sedan skulle jag blivit tvungen att ta flera pauser, annars hade jag nog svimmat. ;-)

IMG_2862

ACIM-lektionen jag samtidigt gjorde denna dag var ”Att ge och att få är i sanning ett”. Det kunde nog inte kunnat bli en bättre dag för denna lektion för den gick så lätt att anpassa till healingövningarna. Det jag ger ut får jag tillbaka. Så mycket kärlek.
Under dessa övningar upplevde jag helt fantastiska saker och det är detta jag inte kan sätta ord på nu. Jag kan inte och vill inte heller. Det var upplevelser ämnade för mig. Jag gissar att det är något som snarare visas i handling framöver istället.

Vi som ville fick även Naam en gång till. Fast att jag redan fått det tidigare (i Kärlingesund 2013) var det här annorlunda. Jag var mer närvarande denna gång.
Wahe Guru ❤
Kan inte beskriva det på annat vis.

Denna gången åkte jag inte hem i ett enda stort glädjerus, som jag brukar göra. Eller jo, det gjorde jag förstås. Jag gick ut med ett leende på läpparna och alla hade vi nog några bekymmersrynkor färre i ansiktet. ”Det strålar om er alla” var det faktiskt någon som sa på vägen hem. Vad jag menade var att jag inte var sådär uppåt väggarna ”blissig”. Jag kände mig mer neutral denna gång. Kanske för att jag redan mådde bra och kände mig upplyft innan workshopen.
Däremot var min energi (naturligtvis) mycket högre och det bränner fortfarande i mina handflator. Det är såklart något som ska utnyttjas nu. Att ge så mycket healing jag bara kan.

Det här blev säkert lite osammanhängande och låter säkert bara som svammel. Jag skyller på att jag fortfarande är mosig i huvudet. Tror att jag behöver ett par dagar till på mig för att landa.
Ville bara få ner något medan det fortfarande är färskt.

Hoppas att du också haft en härlig helg!
Sat Nam

Workshop

Imorgon är det äntligen dagen D och workshop med Bhai Himat. Meditation och healingtekniker. Jag ser verkligen fram emot att träffa honom igen och dessutom alla gamla yogisar. Nästan hälften av lärargruppen (vad jag vet än så länge) kommer att vara där.
Jag är spänd av förväntan. Tänk vad mycket som måste ha hänt för alla under alla de månader som förflutit sedan vi sågs sist i november 2014. Jag tänker bara på hur mycket som hänt för mig under de senaste fem månaderna.
Imorgon stiger jag in i den gamla salen som en ny människa. Och idag förtjänar jag mitt namn – Parameshwari. Förtjänar är förstås ett konstigt ordval, men i brist på annat och bättre hoppas jag ändå att du förstår vad jag menar. Idag är jag personen bakom namnet (även om jag naturligtvis måste växa in i det för resten av livet… vill ju inte låta högmodig ;-). Det var jag verkligen inte då, för snart två och ett halvt år sedan. Då smakade jag bara på namnet. Vred och vände. Omhuldade det i mitt hjärta. Kände mig till och med lite stolt. Men… jag kunde ändå inte helt ta det till mig. Jag hade inte bekantat mig tillräckligt med mitt sanna jag då. Jag hade inte heller känt den här närvaron fullt ut. Bhai Himat kan lyfta sina elever nära nog, men det ebbar ut med tiden. Det är svårt att hålla den starka energinivån uppe på egen hand. Just därför är det lite extra förväntansfullt. Jag vet ju att jag nästintill kommer att sväva på moln imorgon kväll och några dagar till.

goright

Jag har varit uppe vid fem alla dagar denna veckan. Det känns himla fint faktiskt. Vid den tiden är jag faktiskt ganska alert. Jag läser texten och mediterar. Flyter iväg ibland, men håller mig åtminstone vaken.
Det gör jag inte alltid vid meditation nummer två, efter att jag lämnat W på skolan. Idag somnade jag sittande och ramlade nästan omkull. Fick mig att tänka på den där videon med den lille trötte buddhistmunken som svajar och trillar omkull under meditationen. Exakt så kände jag mig idag. Jag kunde inte annat än att brista ut i skratt. Så kan det bli ibland och speciellt när man sovit ganska dåligt under hela veckan. W har bökat runt i sängen och låtit en massa.
Imorgon ska jag unna mig en timmes sovmorgon, men jag ska ändå hinna göra min morgonsadhana innan jag åker till workshopen. Är glad att vi börjar först klockan nio.

Ha en underbar helg!
Sat Nam ❤

Meditationen ska sitta i ryggmärgen

Både igår och idag har jag tagit mig tid att meditera några extra omgångar. Igår blev det också en timmas reiki.
Det blir allt mer tydligt hur viktig meditationen är för mig. Den fysiska delen av yogan är också viktig, fast egentligen är den ju bara en förberedelse för meditation. (På samma vis som den på sätt och vis också är meditation…)
Jag märkte skillnaden på mina dagar när jag var sjuk och och lyssnade på guidade meditationer hela dagarna och när det sedan rann ut i sanden. När Insight Timer förblev orörd i flera dagar. Jag märker skillnaden för att jag nu mediterat mer igen.
Jag tappar lättare fokus när jag bara mediterar på morgonen och sedan mestadels ägnar dagen åt vardagliga bestyr, eller fastnar på nätet för länge. Samtidigt märker jag att jag blivit bättre på att vara mindful i alla möjliga situationer. När obekväma känslor och tankar dyker upp stannar jag till och tittar jag på dem. Bearbetar sådant som behöver bearbetas. Jag duckar inte. Förtränger inte. Förr kunde mina känslor/tankar dränka mig och jag bara lät dem göra det utan att fundera på vad som egentligen hände.
Egentligen har jag inget att skylla på för att inte meditera ofta, men som den människa jag är kommer det oundvikligen saker emellan. När jag och W var sjuka tillsammans var det lätt att ligga i sängen och lyssna. När han är frisk och har tusen frågor är det inte så avkopplande, att ständigt bli avbruten. Det är inte många timmar jag har på mig medan han är i skolan heller, men jag tänker att en del saker är bättre att spara tills han kommit hem. Jobb kan jag till exempel söka vilken tid på dagen som helst. Det är bättre att lägga krutet på meditation och reiki medan han är skolan. Det är så viktigt att detta blir en daglig rutin för en dag har jag inte tiden under dagarna längre, och då är det till att det ändå sitter i ryggmärgen. Det ska gå att mikromeditera även i en hektiskt arbetsmiljö, och en tiominuters på Insight T kan man hinna med även på lunchen.

Meditation får mig att må bra. Det får mig att tycka om mig själv bättre, just för att jag lärt mig att tänka på ett annat vis. Jag ser saker i ny dager och låter mig inte styras av ett bångstyrigt sinne längre.
Vad får dig att må bra?

Bejaka kärleken

I en liten skogsdunge kom ett rådjur springande i morse. Det händer väl ca en gång om året på ungefär samma plats. Jag stannade till. Rådjuret stannade till.
Jag vågade knappt andas. Funderade på om jag skulle ta fram mobilen. Nej denna gång ville jag inte förspilla ögonblicket, där jag stod i stilla förundran för detta vackra djur.
Jag kände mig så fylld av kärlek. Och så läste jag vad Solöga skriver om rådjuret när jag kom hem:

Bejaka kärleken i ditt liv. Min gåva till dig är att få kärleken att växa. Rådjurens visdom är att se med kärlek på världen. För dig gäller det att begagna dig av deras synsätt och att stärka kärleken i ditt liv genom att ge kärlek till dig själv och till andra.

Såklart!
Jag är så tacksam för denna lilla stund. Så tacksam för rådjuret som kom i min väg. Så tacksam för insikt och kärlek. ❤

Trötthet i alla dess former

Jag har varit fruktansvärt trött sedan förra veckan. Märker att jag fortfarande dras till liggande positioner. Jag mediterar, men somnar mest hela tiden. Läser. Slumrar till.
Hasar mig fram i tillvaron. Saknar inspiration. Saknar ork.
Förkylningen gjorde gott på så vis att den var utrensande. Märker nu extra tydligt vad jag bör se upp med. Drack kaffe i fredags, och även om jag inte blev dålig märkte jag ändå hur starkt effekt koffeinet hade. Det ”susade” i kroppen hela kvällen efteråt.
Åt ett naanbröd till den indiska maten lördags. Hade längtat efter det så länge och det brukar fungera. Inte denna gången. Det var nog delvis detta som hjälpte till att framkalla tröttheten. Jämsides med ladies holiday (två dagar för tidigt denna gång). Och med största sannolikhet för att det börjar bli vår.
Det får helt enkelt bli ännu en vilovecka. Eller så länge som behövs. Att tvinga kroppen till fysisk aktivitet gör i vilket fall mer skada än nytta.
Är du också vårtrött?