Maglättnad och alkemister

Det är mycket som trängs där uppe i knoppen och som vill ut i text. Samtidigt är det så mycket att jag inte vet om något alls av det vettiga kommer att komma ut. Troligen får jag lämna det djupare till en annan dag.

Först och främst vill jag berätta att matsmältningsenzymer är en helt fantastisk uppfinning. Varför har jag inte köpt det tidigare?! För nog har jag spanat på nätet under flera års tid. Gissningsvis har det varit priset. De är dyra. Å andra sidan, hjälper kapslarna så är det väl investerade pengar.
Jag började först igår så egentligen är det väl för tidigt att yttra sig. Ändå kunde jag inte låta bli att glädjas i morse när jag såg att min mage var nästan platt för första gången på flera månader. Det gjorde inte ont i magen. Det gjorde inte ont i tarmarna. Magen var inte svullen. Inga gaser. Ingen tyngdkänsla. Halleluja!
Ni som varit med om det vet vilken underbar känsla det är när magen plötsligt känns ”lätt” efter en lång period av svullnad, tyngdkänsla och smärta.
Nu tror jag förstås inte att detta är universallösningen på mina magproblem, men fortsätter det så här så kommer enzymerna att bli mina bästa vänner framöver.
Kanske betyder det även att jag i framtiden kommer att kunna äta en del av det jag inte kan äta just nu. Kanske. Men först måste magen få vila från sådant som gör mer skada än nytta.
MSM-pulvret står i skåpet och får vänta på sin tur. Har bestämt mig för att ta första dosen på söndag. Småsmuttar på silvret så länge.

IMG_2703

Och ja, jag var tvungen att ta en fånig bild för nu börjar det nästan bli lite komiskt (det skrev jag nog sist med). Femte gången gillt – Alkemisten. Gud har en snillrik plan för mig. En plan som egentligen inte alls är speciellt snillrik. Den bara är… Så trots att jag blev full i skratt när det bekanta kortet låg där igen så känner jag mig mer bekväm med det för varje gång jag drar det.
Vad det vill säga, förutom all symbolik och betydelse bakom, är förstås att jag inte behöver korten längre. Innerst inne vet jag vet vad jag ska göra. Jag vet vart jag ska vända mig om jag söker svar. Det behövs inga kort. Inga böcker. Inga gurus. Svaren finns i mig. Precis som dina svar finns i dig. Halleluja för det med. Och tack!

Som jag misstänkte får de djupare tankarna klottras ned en annan dag.
Var sak har sin plats.

Annonser

Jag vill ge mer än ett halvruttet äpple

img_2383

Ja du känner förstås igen bilden från i januari. (Och däremellan ännu en gång, med ett annat kort bredvid.)
Gissa vilket kort jag drog idag? Igen.
Det blir nästan lite komiskt. Hur jag själv går och hoppas och tror på att något annat ska dyka upp. Men nej. ”Se här. Du har bara att förlita dig på den gudomliga vägledningen.”
Jag måste gräva djupare och möta inte bara ljus, utan även det mörker jag inte varit beredd att ta itu med tidigare. Det kommer att bli obekvämt. Jag kommer att möta sidor jag inte alls tycker om. Men jag måste gå igenom processen. Släppa taget om allt det andra.
Det kan jag absolut acceptera, men jag är ovan. Ovan att inte planera något eller tänka på vad jag ska göra till hösten osv. Någon sa för en tid sedan: ”du vill så mycket”. Och det är så mitt i prick. Jag vill ofta så mycket att jag springer ifrån det som är jag. Det som är min speciella uppgift.
Jag vill vara ”där” samtidigt som jag vill vara ”här”. Eller någon annanstans.
Vad jag än läser eller lyssnar till idag så går det ut på att du ska nå dina mål, få framgång och göra karriär. Kämpa dig blodig hit och dit.
Det är inte jag. Jag vill inte göra karriär. Jag har inga definitiva mål heller.
Det har ofta fått mig att känna mig som en looser. Kanske är det också det som sätter griller i huvudet på mig när jag går hemma och dräller. Borde jag inte gå den där utbildningen ändå? Och så ger jag efter. Hamnar på ruta 0 igen och ser ut som att jag sålt smöret och tappat pengarna.
Jag vill så mycket, fast innerst inne vill jag inget alls. Egentligen. Bara få lov att göra något jag tycker om. Något som får mitt hjärta att stråla. Utan en massa krav och måsten. Utan att behöva skriva rapporter och uppsatser. Utan att behöva vrida, vända, diskutera och göra grupparbeten. Utan att bli utbränd. Utan att vakna med ångest varje dag för att jag är på väg till ett jobb som är helt utan hjärta.

Häng inte upp dig på ett kort, kanske någon tänker. Och nej, det gör jag verkligen inte. Tecknen visas på många olika sätt. Kortet är bara det som petar mig lite extra i sidan.
Jag behöver bli vän med att bara vara. Jag måste inte göra någonting. Mer än att bli klar med det jag gör just nu. För att göra det jag ska (någonstans innerst inne vet jag ju, som sagt, om än inte helt konkret) kan jag inte vara halvfärdig. Jag kan inte ge någon ett halvruttet äpple, om jag uttrycker det så.

Var sak har sin tid och sin plats

img_2446

Alkemisten/Konsten och 9 stavar/Styrka

Tecknen fortsatte att hagla över mig på flera olika ställen under gårdagen. Kanske för att jag är extra mottaglig för dem nu.
På kvällen kände jag ett behov av att ta fram mina tarotkort igen. Som vanligt mediterar jag en stund med korten, sedan känner jag in när det är dags att sluta blanda och drar korten. Fick ett infall och drog ett kort även från Lilla Arkanan. Brukar sällan göra det annars.
Kort 1 – det blev Alkemisten denna gången med. Naturligtvis! tänkte jag för mig själv. Det är ju en process som fortgår hela livet. Inre förändring och sökandet efter det sanna.
Kort 2 – 9 stavar. Jag tar lite hjälp på traven när jag tolkar och i texten stod det att tidigare dolda krafter vaknar till liv för att användas i ett speciellt syfte. Jag blir tvungen att se sanningen. Nu finns det ingen väg tillbaka. Inga fler ursäkter.
Jag ska lita på min egen potential och den inre vägledning jag får.
Nu är tiden att delta i grupper som hjälper mig att utvecklas
(och det är ju precis det jag gör nu).

Detta är förstås intetsägande för er som läser. Säkert inte av minsta intresse heller. Men för mig är det viktiga tecken, som skrivna för mig. Inte så att det varit dolt för mig innan. Snarare är det en bekräftelse på det jag redan i mig vet.
Jag måste nu släppa taget i vetskapen om att det är universum som styr. Jag (egot) har inte mycket att säga till om här. Ändå måste jag erkänna att en viss otålighet petar mig i sidan. Jag vill ju få mer handfasta råd. Åtminstone vill mitt ”gamla jag” det. Men… jag ska inte falla in i gammalt beteende och stressa på saker. Det är då jag hoppar på en utbildning jag inte är ämnad för, eller blir anställd på en hopplös arbetsplats och ett halvår senare går hemma sjukskriven för utmattning.

Andas, tillit, andas, tillit….

Visita Interiora Terrae Rectificando Invenies Occultum Lapidem

Besök jordens inre och genom rening skall du finna den gömda stenen.

img_2383

Alkemisten/Konsten

Jag drar mina tarotkort med jämna mellanrum. När jag upplever att jag står still och behöver vägledning. Svaren är inte alltid självklara. Det finns mycken gömd symbolik i korten och kräver ibland en del sökande i sitt inre. Just detta kort är ett sådant.
Att vara en alkemist innebär inte att försöka framställa guld och livselixir i bokstavlig mening. Det är att söka inom sig, och där finna något värdefullt. Som texten här ovan säger.
Det är för mig ett viktigt kort, även om det inte gav ett snabbt svar. Snarare säger det mig att det nu inte är tid för ogenomtänkta beslut, eller att fatta beslut över huvud taget. Jag ska bida min tid och ta dagen som den kommer. I sinom tid kommer jag att finna min ”sten” och svaret på min fråga.