Biverkningar?

Etiketter

, , , , , ,

Det här varit två ganska tunga veckor nu, med trötthet och konstigt mående.
W började få allergiska symtom för ca tre veckor sedan. Väldigt tidigt med tanke på att han verkat reagera på gräs precis som jag, alltså i mitten av maj. Kort därefter fick även jag symtom. Ont i öronen, svullen hals och trötthet (symtom jag brukar få om jag inte tar min allergimedicin i tid). Tänkte att jag kanske börjat reagera på annat också och att det var lika bra att börja med allergimedicinen (nässpray med kortison och ögondroppar). Ganska snart fick jag ont i ögonen och huvudvärk och kände mig ännu mera trött, fast att jag samtidigt var orolig i kroppen (en vanlig kortinsonreaktion).
Jag fick ju en allergisk reaktion mot en ny kortisonspray jag fick förra året. Kanske att jag börjat reagera på min vanliga också. Jag slutade och gick över till nässköljning morgon och kväll. Började även dricka nässelté och ha nässelpulver i mina smoothies, vilket tydligen ska dämpa pollenallergi.
Symtomen har fortsatt ändå. Huvudvärken kommer och går, det känns som att hjärnan inte får plats. Jag känner mig orolig hela tiden, det gör ont i öronen och jag mår lite illa till och från. Och så tröttheten då.
Känner inte igen mig alls. Jag som varit lugn och harmonisk i flera månader. Nu är det som att någon dragit undan mattan och vips är jag tillbaka i ångest och nervositet igen.
Kan det vara MSM jag reagerar på?
Det gick ju så fint i början med de låga doserna. Mådde toppen. Har det kanske satt igång en rejäl utrensning nu när jag doserar fullt, så att kroppen reagerar på det lössläppta flödet av gifter (vem vet hur mycket gammalt skräp som finns lagrat i den här kroppen med tanke på vad jag stoppat i mig genom åren)?
Till viss del påminner mina symtom om när jag fått en ”koffeinöverdos”. Då kan det ibland kännas som att jag är på väg att få en stroke, inklusive illamåendet och oron.
Kan man reagera likadant på MSM? Eller har jag fått mitt med koffein i? ;-)
Jag har i vilket fall aldrig hört talas om att någon fått sådana här reaktioner. Jag har faktiskt bara hört positivt. Det brukar ju mest vara i början som magen eventuellt reagerar. Vet att det kan pigga upp om man tar det sent, men jag tar min dos tidigt på morgonen och märker inte direkt av att jag blir pigg.
Eller… är det bara själen som börjar bli trött på att vara fast i den begränsande kroppen? ;-) Den kanske gruffar runt där inne och trycker på. Det känns ju nästan som att någon där inne besvärat försöker att trycka sig ut (ur för trånga kläder).
Ja, jag vet inte vad jag ska tro. Det är lite otäckt i vilket fall. Jag försöker att inte fokusera alltför mycket på det, men det är svårt när det är där mest hela tiden. Det har t ex blivit svårt att meditera för jag tappar fokus hela tiden pga oron i kroppen.
Nu när vi åker bort tar jag en paus från MSM. Blir det bättre under den veckan så vet jag att det är boven i dramat. Då kanske jag ska hålla mig till ett par kryddmått istället för en tesked.

Känner du igen dig så får du gärna skriva och berätta. :-)

Först händer inget…

Etiketter

, , , , ,

… och sedan händer allt på en gång.
Ja nu blev det lite sådär igen. Först var det workshopen. Sedan alla resor vi ska göra snart och ivern kring detta. Och idag kom ännu en grej, som inträffar mellan vår årsdag och Varberg. I juni anordnas det en instruktörsutbildning i medicinsk yoga för oss som är utbildade kundaliniyogalärare mfl. Även detta blir i vår gamla lokal här i stan.
Tomas Sandehorn (Yogaland/Kundaliniyoga Akademin i Stockholm) håller i kursen.
Jag har ju funderat länge på om jag ska gå en kurs i medicinsk yoga och så dyker det här upp. Denna kurs kostar dessutom bara en bråkdel jämfört med utbildningen på MediYoga Institutet och är bara två heldagar.
Var precis på väg att anmäla mig till en kundaliniyogakurs (i höst) hos en av mina gamla lärare. Hade sett fram emot det, fast nu känns detta mer angeläget. Jag har egentligen inte råd… men… det är väl så att vissa saker tar man sig råd till. Speciellt när det dyker upp på detta vis. Den chansen kan jag väl ändå inte låta rinna ut i sanden? :-)

Hade lite bråttom när jag skrev allt här ovanför förut. Hann inte få med att jag under morgonpromenaden igår mötte en gråsparv. När jag skriver mötte så betyder det alltid att det är en fågel som stannat till och som jag haft ett ”möte” med. Solöga skriver:

Du befinner dig nu vid ett avgörande vägval i ditt liv. Det är viktigt
att följa ditt hjärtas väg. Min gåva till dig är att hitta rätt.

tegelsten

Precis efter att jag letat upp betydelsen fick jag svaret på vad jag ska göra i höst. Det kom rätt som en tegelsten i huvudet. Det är nu inget jag inte redan visste eftersom det trots allt är ett aktivt val. Dock har jag känt osäkerhet kring det samt att jag hela tiden har jag fått till mig att ”i augusti kommer jag att veta vad jag ska göra”. Jag trodde med andra ord att svaret skulle dyka upp då med.
Och likadant var det nu med kursen i medicinsk yoga. Plopp! En inbjudan direkt på förstasidan på Facebook.
Fast nu får det gärna lugna ner sig ett litet tag. Det får inte bli för mycket här i min lilla harmoniska bubbla. *skratt* Även om det är roliga saker så blir det för mycket snurr i skallen.
Nu undrar du förstås vad det är jag ska göra i höst? Jag kan säga som så att det inte är något speciellt spännande alls, men jag vill ändå vänta ett tag med att berätta eftersom det är en liten bit kvar om man säger så.

Bilden hittade jag på Google.

Heliga listan

Etiketter

, ,

Jag gör sällan listor och lägger ut på bloggen, men så hade Nina en så fin lista (som hon i sin tur hittat på annat håll). Kunder inte låta bli.

De här platserna är heliga för mig:
Min yogamatta.
Naturen. Jag har inga direkta skogar i min närhet, men njuter bara det finns träd att krama.
Kyrkorummet. Jag är inte där så ofta, men väl där känner jag ett sådant lugn. Det är en harmonisk plats att vara på.
Havet. Om det inte är meditation att sitta på en klippa och lyssna till havets brus så vet jag inte.

Den här stunden i min vardag är helig:
Min morgonsadhana. Dagen flyter inte på som den ska utan den.
Stunden efteråt när jag gör dagens ACIM-lektion (som för övrigt sträcker sig över hela dagen, så då kan man väl säga att hela dagen är helig. ;-)
Alla meditationer jag gör under dagen. Och även när jag ger healing.

Mitt viktigaste andlighets-krimskrams!
Min mala.
Mitt silversmycke med texten ”In the Divine Circle of Light I will Remain”, som är en påminnelse om att alltid vara i min ”cirkel”. Det är en tjej från ACIM-kursen som designat smycket.

IMG_25378929E976-E512-482F-BD47-1465DF8126AB

En andlig veckorutin jag försöker upprätthålla:
Samma sak som jag gör dagligen. Alltså min sadhana, mina meditationer, mindfulness och healing.

Jag älskar när…
Jag märker att meditationen ger resultat.
Jag är helt närvarande i min cirkel, vilket betyder att vara hos Gud.
Folk omkring mig är lyckliga.

Min minst heliga stund:
När jag gormar på mina killar för fulla muggar. Ja, när jag blir arg och tappar kontrollen helt enkelt. Då känner jag mig usel efteråt.
När jag inte alltid lever som jag lär. Numera brukar jag dock se det som mänskligt. Även Jesus hade väl sina dagar. ;-)

Det här kunde jag vallfärda till:
Santiago de Compostela och göra pilgrimsvandringen. Det är en dröm som någon dag ska gå i uppfyllelse. Skulle vilja göra den med både man och son. Åtminstone en av dem. Eller kanske ensam. Vem vet. Tänkte dock ta någon typ av färdmedel till startplatsen.

Ord eller tystnad?
Tystnad. Definitivt. Jag är svältfödd på tystnad och längtar efter att åka på retreat där man inte får prata på en vecka. Eller mer.

Musik eller konst?
Både och. Dock lyssnar jag väldigt sällan på musik annat än i sociala sammanhang (gillar ju att ha det tyst omkring mig).
Jag gillar vacker konst, men är inget konstfreak som ränner på utställningar osv. Jag gillar sådant som är vackert helt enkelt.

Musiktips?
Nej. Jag minns ju inte ens vad jag gillar när någon väl frågar.

Ensam eller i grupp?
Ensam. Har alltid varit ensamvarg.

När jag ser upp mot stjärnhimlen en kall vinternatt…
Det är så vackert, men det är sällan jag är ute och kollar himlen den tiden på året. Däremot gör jag det sommartid. Lyser fullmånen därtill kan jag stå länge länge och titta och suga i mig Lunas energier.

Och som avslut vill jag berätta att jag är full av iver. Nu är det bara några dagar kvar tills vi åker till Playa Del Cura. Det ska bli så himla skönt att komma bort en vecka!
Någon vecka efter hemkomst firar jag och N 10-årsdag och 5 år som gifta. Det blir inget sensationellt eller påkostat. En hotellnatt nära hemmet, god mat & hotellfrukost och skogspromenad & god lunch i slottsmiljö dagen efter. En och en halv dags egentid.
Några veckor efter det blir det Varberg. Det är alltid något att se fram emot. :-)

 

See you on Insta?

Etiketter

Jag märker att jag skriver här allt mindre, fast desto mer på Instagram. Ni som följer mig och vill läsa sådant som inte står här får gärna följa mig även där.
Det går att titta/läsa anonymt eftersom jag har en offentlig profil. Ni hittar mig som:
carina_parameshwari
Tror att du kanske kan klicka dig in på Instagramlänken/bilden till höger (eller längst ned på sidan om du tittar på mobilen), om du har Instagram vill säga.

Jag kommer dock att fortsätta att skriva här med, bara att det kanske blir lite mer sporadiskt i dagsläget.

Ha en skön dag i solen! :-)

Energipåslag

Etiketter

, , , , , , , ,

Att skriva om sina upplevelser efter en workshop är inte alltid så lätt. Denna gång är det extra svårt. Ord skulle inte ge rättvisa. Mina upplevelser går helt enkelt inte att få ner text. Åtminstone inte för stunden. Ni får hålla till godo med det som blir.

Jag märkte av hur jag förändrats sedan sist redan när jag åkte hemifrån. Där jag i vanliga fall brukar vara ganska nervös och faktiskt även känt mycket ångest var jag i lördags lugn som en filbunke. Lite nervös förstås, men det berodde nog mest på att jag var spänd av förväntan. Där jag känt mig osäker inför vissa människor förut hade nu en självsäkerhet tagit över. Så stark att jag nästan blev förvånad själv. (Det var ju länge sedan jag var i ett sammanhang med så mycket folk.) Jag pratade obehindrat med alla och det kändes som den mest naturliga saken i världen. Jag kände mig trygg i mig själv helt enkelt.
Under uthållighetsövningarna (Bhai Himat är känd för att köra ganska tuffa sådana) hittade jag lätt mitt ”centrum” när det började bli outhärdligt. Jag andades in smärtan. Stannade i den. Andades. Andades. Och andades lite till. I detta tillstånd av varande kunde jag fortsätta utan att ta paus. För två år sedan skulle jag blivit tvungen att ta flera pauser, annars hade jag nog svimmat. ;-)

IMG_2862

ACIM-lektionen jag samtidigt gjorde denna dag var ”Att ge och att få är i sanning ett”. Det kunde nog inte kunnat bli en bättre dag för denna lektion för den gick så lätt att anpassa till healingövningarna. Det jag ger ut får jag tillbaka. Så mycket kärlek.
Under dessa övningar upplevde jag helt fantastiska saker och det är detta jag inte kan sätta ord på nu. Jag kan inte och vill inte heller. Det var upplevelser ämnade för mig. Jag gissar att det är något som snarare visas i handling framöver istället.

Vi som ville fick även Naam en gång till. Fast att jag redan fått det tidigare (i Kärlingesund 2013) var det här annorlunda. Jag var mer närvarande denna gång.
Wahe Guru ❤
Kan inte beskriva det på annat vis.

Denna gången åkte jag inte hem i ett enda stort glädjerus, som jag brukar göra. Eller jo, det gjorde jag förstås. Jag gick ut med ett leende på läpparna och alla hade vi nog några bekymmersrynkor färre i ansiktet. ”Det strålar om er alla” var det faktiskt någon som sa på vägen hem. Vad jag menade var att jag inte var sådär uppåt väggarna ”blissig”. Jag kände mig mer neutral denna gång. Kanske för att jag redan mådde bra och kände mig upplyft innan workshopen.
Däremot var min energi (naturligtvis) mycket högre och det bränner fortfarande i mina handflator. Det är såklart något som ska utnyttjas nu. Att ge så mycket healing jag bara kan.

Det här blev säkert lite osammanhängande och låter säkert bara som svammel. Jag skyller på att jag fortfarande är mosig i huvudet. Tror att jag behöver ett par dagar till på mig för att landa.
Ville bara få ner något medan det fortfarande är färskt.

Hoppas att du också haft en härlig helg!
Sat Nam

Workshop

Etiketter

, , , , ,

Imorgon är det äntligen dagen D och workshop med Bhai Himat. Meditation och healingtekniker. Jag ser verkligen fram emot att träffa honom igen och dessutom alla gamla yogisar. Nästan hälften av lärargruppen (vad jag vet än så länge) kommer att vara där.
Jag är spänd av förväntan. Tänk vad mycket som måste ha hänt för alla under alla de månader som förflutit sedan vi sågs sist i november 2014. Jag tänker bara på hur mycket som hänt för mig under de senaste fem månaderna.
Imorgon stiger jag in i den gamla salen som en ny människa. Och idag förtjänar jag mitt namn – Parameshwari. Förtjänar är förstås ett konstigt ordval, men i brist på annat och bättre hoppas jag ändå att du förstår vad jag menar. Idag är jag personen bakom namnet (även om jag naturligtvis måste växa in i det för resten av livet… vill ju inte låta högmodig ;-). Det var jag verkligen inte då, för snart två och ett halvt år sedan. Då smakade jag bara på namnet. Vred och vände. Omhuldade det i mitt hjärta. Kände mig till och med lite stolt. Men… jag kunde ändå inte helt ta det till mig. Jag hade inte bekantat mig tillräckligt med mitt sanna jag då. Jag hade inte heller känt den här närvaron fullt ut. Bhai Himat kan lyfta sina elever nära nog, men det ebbar ut med tiden. Det är svårt att hålla den starka energinivån uppe på egen hand. Just därför är det lite extra förväntansfullt. Jag vet ju att jag nästintill kommer att sväva på moln imorgon kväll och några dagar till.

goright

Jag har varit uppe vid fem alla dagar denna veckan. Det känns himla fint faktiskt. Vid den tiden är jag faktiskt ganska alert. Jag läser texten och mediterar. Flyter iväg ibland, men håller mig åtminstone vaken.
Det gör jag inte alltid vid meditation nummer två, efter att jag lämnat W på skolan. Idag somnade jag sittande och ramlade nästan omkull. Fick mig att tänka på den där videon med den lille trötte buddhistmunken som svajar och trillar omkull under meditationen. Exakt så kände jag mig idag. Jag kunde inte annat än att brista ut i skratt. Så kan det bli ibland och speciellt när man sovit ganska dåligt under hela veckan. W har bökat runt i sängen och låtit en massa.
Imorgon ska jag unna mig en timmes sovmorgon, men jag ska ändå hinna göra min morgonsadhana innan jag åker till workshopen. Är glad att vi börjar först klockan nio.

Ha en underbar helg!
Sat Nam ❤

Boktips

Etiketter

, , , ,

IMG_2839

Idag vill jag bara ge ett boktips. Jag lånade boken på biblioteket igår och skrev om den på Instagram, men vill tipsa även här. Sitta stilla som en groda är en underbar mindfulnessbok för barn. Jag skulle i och för sig vilja säga att den passar även för vuxna och för dem som är helt nya på området. Den beskriver väldigt bra vad det handlar om.
Det finns även tillhörande ljudspår med övningar.
N lyssnade på ett av dem med W igår innan läggdags. W blev väldigt avslappnad och somnade snabbt. Nu vet jag att han var trött också, men han berättade i morse att han tyckt om att lyssna och ser fram emot när vi två ska göra det ikväll. Jag blir så glad att vi funnit ännu en bra sak att göra tillsammans. Det här dessutom något jag anser vara viktigt och ju tidigare man får med det som en naturligt del av livet desto bättre.
Jag blev så glad i boken att jag nu beställt hem den också.

Uppe före tuppen

Etiketter

, , , , , , ,

IMG_2831

Jag kom upp i morse. Det är en speciellt känsla att vara uppe så tidigt. Att få tiden helt för sig själv. Ingen tv på. Ingen som pratar. Det är helt tyst, förutom lite fågelkvitter utanför fönstret.
Jag upplever att jag får så mycket mer tid över till annat när jag är uppe så tidigt. Dessutom står jag på en ännu stadigare grund.
När jag kom hem efter att ha lämnat W på skolan mediterade jag en stund till och gav mig själv en timmes reiki. Nu är klockan bara 11 och jag har gjort allt jag behöver göra. Både roliga och mindre roliga saker.

Och på tal om annat. Jag upplever att MSM (både som inre och yttre behandling) gör underverk för både huden och håret. (Som jag skrev tidigare hade mina utslag nästan helt försvunnit.) Huden i ansiktet har blivit slätare och fått en annan lyster. Håret är glansigare och inte lika torrt och risigt längre. Det kan förstås delvis bero på årstiden.
Dock har jag, med besked, fått reda på vad som är min värsta nemesis nu – mejeriprodukter. Mjölk och ost är det som ställer till det mest för mig. Jag visste förstås att det inte är bra för mig, men inte hur illa.
Jag hade strikt uteslutit det ur kosten och då (i kombination med MSM) kom förbättringen (och utslagen som försvann). I påskas åt jag förstås en del godis och även om det mest blev mörk choklad är jag även svag för mjölkchoklad. Det blev nog ganska mycket av den varan och en del ost av bara farten också. Sedan ”råkade” jag fortsätta med osten några dagar till. I helgen blossade utslagen ut igen. Lika röda som tidigare.
Jag har mig själv att skylla. Samtidigt är jag glad att jag fick ett så konkret bevis på att det är mejeriprodukterna som som ger utslagen. Gluten har jag inte ätit alls under de här veckorna. Kanske får jag inte alls utslag av det. Jag får nog testa hur det ligger till med detta också lite längre fram.
Matsmältningsenzymerna hjäper fortfarande, även om effekten upplevs något mer neutral nu. Jag tänker fortsätta med dem så länge det behövs.

Sat kriya

Etiketter

, , , , , , ,

Sat kriya var min första förälskelse i kundaliniyogan. Jag snubblade (2011) över en text om kriyan. Blev intresserad och hittade den på Youtube. Jag testade. Resultatet var omedelbart. WOW! Det ledde mig till utbildningen. Ja KY blev ett redskap som förändrade mitt liv. Så enkelt är det.
Den första förälskelsen ledde tids nog till något mer neutralt. Därefter till någon slags hatkärlek. Och till slut till något ganska obehagligt.
Jag hade bestämt mig för att ge Sat kriya en chans igen. Någonstans hade jag ju fått för mig att obehaget jag känt/känner är något jag kan ta mig förbi.
Men det skulle visa sig att det inte alls är något motstånd, det är bara inte rätt (av någon anledning).
Idag sa rösten (inte en av dem, utan den enda ;-) lugnande till mig: ”du behöver inte göra detta mer. Du behöver inte Sat kriya längre. Släpp taget. Det här är inte vad du ska göra.”
Jag brukar ligga i Gurpranam pose efteråt och så gjorde jag även idag. Där och då kände jag en sådan lättnad. Som att jag kunde andas igen. Jag KUNDE andas igen (Det kan jag nämligen inte längre göra i Sat kriya. Jag tappar kontrollen över andningen helt och det känns som att jag ska kvävas. Hela passet är som en enda kamp mot tiden.)
Jag vet inte vad allt detta handlar om. Kanske bara att jag ska göra något helt annat. Det är inte slutet för KY, så mycket vet jag. Jag vet dock att jag, när jag vaknade pigg vid 5 i morse (och behövde gå på toa), blev påmind om att jag ju skulle börja gå upp vid den tiden igen och läsa Jaap Sahib och meditera. Det har jag uppenbarligen inte gjort, och gjorde det inte heller i morse för jag la mig i sängen igen och somnade om (tänkandes på Jaap Sahib). Vaknade trött och med huvudvärk.

Jaap Sahib
Någon (gissa vem) ville visa mig på något viktigt. Det är nog bäst att jag börjar ställa klockan i rätt tid från och med måndag. Faktiskt var det ju rådet jag fick av min lärare/mentor när jag fick mitt namn på utbildningen också. ”Gå upp tidigt, läs Jaap Sahib och meditera så mycket du bara kan (speciellt över Ek Ong Kar som är mitt mantra)”.
Ibland tar man lite tid på sig, men bättre sent än aldrig och tiden kan väl inte vara mer rätt än nu. ❤
Så go´vänner räds inte att jag ska överge mitt kall. Jag behövde troligen bara ”omforma” saker och ting lite. Tänk först (få ett wake up call) och prata sedan. ;-)

Enkelhet

Etiketter

, , , ,

Det fortsätter att vara tyst. Både i sinne och i skrivande.
Faktiskt även i yogan. Den fysiska delen vill säga.
Jag har det senaste bara värmt upp lite och gjort Sat kriya. Fast egentligen känner jag i ärlighetens namn inget behov alls av det fysiska (just nu). Vissa dagar gör jag bara ett antal solhälsningar och mediterar efter det. Det räcker. Jag känner mig varm i kroppen. Stärkt. Just i detta mår jag som bäst.
Jag tänkte på det i morse när jag gjorde Sat kriya, att jag egentligen inte alls vill. Det handlar inte om motstånd, utan snarare en längtan efter att bara meditera. Att kundaliniyogan börjat bli slentrian, något jag alltid gör… och trott att jag måste fortsätta med för att det blev en sådan vändning i livet för mig.
De dagar jag inte tonat in och tonat ut och gjort en speciell kriya, utan enbart gjort nämnda solhälsningar eller en enklare uppvärmning har upplevts som att bara slänga upp håret i en tofs och gå ut. Vet inte hur jag ska förklara det bättre. Enkelheten tilltalar mig. Inga måsten. Ingen brådska heller. Snarare tvärtom.
Nu är inte kundaliniyogans in- och uttoningar eller kriyor inte något jag upplever som ett måste, det måste jag snabbt förklara. Men… på något vis glider jag för stunden iväg mot något annat. Det ”skrämmer” mig lite. Jag som hade hittat hem. Är jag nu på väg att överge MIN yoga?
Jag vet inte. Det kan vara tillfälligt. Eller så är det dags att gå vidare.
Jag kommer naturligtvis inte att överge KY, men jag ser inte att jag enbart behöver uppehålla mig där längre. Yogan är mitt liv och det kommer att vara en daglig rutin hur jag än utför den. För resten av mitt liv. Kanske bara inte på samma vis längre.
Det kändes rätt skönt att få skriva ner det faktiskt.