Ny domän

I min iver kunde jag inte vänta utan gjorde klar mina nya domän redan idag så ni som vill fortsätta att följa mig, här kommer nya adressen:

https://lightbyparameshwari.com/

Tack för tiden som varit och tack för en härlig fortsättning!
Namaste ❤

Annonser

Nytt namn på bloggen

Som ni kanske ser har jag bytt namn på bloggen. Den heter från och med idag Light By Parameshwari. Det är samma namn som jag nu även använder på Instagram, fast där ihopskrivet – lightbyparameshwari.
Url/adress till sidan består än så länge, men jag kommer inom kort att byta till en egen domän. Hav tålamod med mig, jag vet att jag bytt adress ett flertal gånger, men efter detta byte dröjer det länge tills något ändras igen.  ;-)

Ha en fin helg!

I’m all in!

I Varberg kändes det nästan som att jag tog ett steg fram och tre steg tillbaka. Nu när jag är hemma igen är det tvärtom.
Jag gjorde mina lektioner (40-dagars programmet) varje dag. Jag yogade och mediterade varje dag, men jag kände mig inte helt närvarande. Hemma märker jag ändå att något hänt, även om jag inte upplevde det så i Varberg. Och när jag tittar bakåt i boken (ACIM) märker jag att jag nu förstår lektioner jag hade svårt att ta till mig när jag gjorde dem för bara några månader sedan. Det gör mig glad, speciellt när jag vissa dagar upplever det som att jag hamnat på ruta 0 igen.
Jag ska erkänna att jag nu lättare kan urskilja de saker som får mig att halka bakåt. Det har naturligtvis med mina egna tankar att göra, men det finns annat som påverkar också. Saker som skapar obalanser. För mig är det bland annat oregelbundenhet i vardagen, för lite egentid (= tid i total tystnad), för mycket gluten (=hjärndimma och trötthet) och kaffe & alkohol. Sistnämnda har blivit lite av en nemesis den senaste tiden. Den där vanan att det ska tas ett glas för att ”det är ju semester (lediga dagar)”. Nej, det funkar inte längre. Vid vissa tillfällen har jag gått emot magkänslan med resultatet att det blir obalans i kroppen i flera dagar. Jag har känt mig ganska splittrad vad gäller just detta ämne. Precis som med kaffe vill jag ju vara som andra. Att dricka en kopp ibland. Att ta ett glas vin ibland. Det är väl inget konstigt med det liksom?! Men jag känner varje gång hur jag går emot den inre rösten. Hur jag trycker ned den och låter egots röst ta över. Det blir dock svårare att inte lyssna på den sanna rösten, och det blir allt tyngre att leva med bakslagen som oundvikligen uppstår.
Allt här på jorden må vara en illusion, men vissa saker påverkas vi av lik förbaskat.
Jag har tänkt mycket på det här hela året. Vilka val jag gör och hur jag påverkas av dem. Lever jag som jag lär?
Det är inte så att jag tänker bli 100% renlevnadsmänniska… men kanske behöver jag välja bort det som påverkar mitt andliga liv negativt (och det gör både kaffe och alkohol).
Så jag funderar över varför det är så svårt att bara välja bort det. Det är ju inte som att jag är beroende av någotdera. Det är en gammal trist ovana som är svår att bryta helt enkelt. Men nu sitter jag här och tänker att det väl är dags att släppa taget även på denna front. Jag har ju gjort det med så mycket annat. Därmed inte sagt att jag måste välja antingen eller, fast jag skulle ändå vilja testa på en längre tids uppehåll för att se vad som händer i kroppen. Inte så att jag tänker skriva under några ”kontrakt”, men bara det att jag skriver detta här och nu får mig att känna att jag behöver stå för beslutet och faktiskt gå ALL IN för det.
Jag ska också lyssna bättre när jag behöver tid i ensamhet, och inte gå emot detta behov (jag är tyvärr ganska bra på att köra över mig själv där). Det är ett måste för att inte påverkas av alla energier som strömmar mot mig ute bland folk. Jag vet att jag säkert skulle kunna använda mitt ”klarkännande” till något positivt, men blir det för mycket kan jag inte skilja mina egna tankar/känslor/energier från andras. Det blir bara jobbigt och jag blir helt tömd på energi, och ibland är väl det där vinglaset en flykt från det som ”attackerar” utifrån (åtminstone är det så jag upplever det just då).
Jag ska ta bättre hand om mig själv från och med nu helt enkelt!

Sat Nam

Semestern

Det har inte blivit mycket skrivande här nu. Semesterveckorna brukar bli så. Jag vill inte fastna här, och det är vad jag gör när jag skriver. När vi är lediga tillsammans prioriterar jag familjen. På det har jag i ärlighetens namn inte heller haft så mycket skrivlust.
Semestrar i all ära. Jag längtar varje år, men mot slutet längtar jag efter de vanliga vardagsrutinerna. Att få yogan ordentligt gjord tidigt på morgonen och sedan ha tid över till allt annat. Inte utspritt på det vis det blir under ledigheten.
Maten som äts under hotellvistelser blir inte heller alltid så nyttig. Någonstans känner jag ett konstant inre gnag när allt blir upp- och ned. Jag gillar fasta rutiner hur trist det än låter.

IMG_0145

Vi har haft det bra ändå, om jag räknar bort alla dagliga konflikter med lilleman (som just nu lika gärna skulle kunnat vara en tjej i puberteten *skratt*). Barnen är våra bästa lärare och det har vi sannerligen fått ta till oss med råge de senaste månaderna. Jag antar att allt blir bättre även för honom när vi återgår till det vanliga livet.
Vädret var inte lika bra i Varberg i år, men det har å andra sidan resulterat i mer yoga och meditation. W lärde sig att simma första veckan på plats. Allt blir ju så mycket lättare med det och nu har vi ännu en grej vi kan göra tillsammans, både som lek och som träning.
Jag har haft tid att tänka igenom saker och ting. Känna efter ordentligt.
Dagen vi kom dit fick jag svar från antagningen. Jag blev antagen till kursen i pedagogik 180p som jag sökt till hösten. Det för övrigt det jag skulle skulle berätta om och som jag lite hemlighetsfullt skrev om i våras. Nu blev det ju inte riktigt som jag hade trott när jag skrev det för jag tackade nej till kursen. Jag vill helt enkelt inte plugga på universitetet mer och ta mer studielån. Det var förvisso inte det som fick mig att tacka nej utan att det helt enkelt inte var rätt. Jag aktar mig för att gå emot min intuition igen.
Nu är det snart augusti och jag vet att det kommer att komma någon typ av ”svar” till mig då. Ett svar på vad jag ska göra. Hur jag ska gå vidare.
Ett litet steg (eller ganska stort skulle jag säga) har jag redan tagit. När jag hade läst klart 40-dagars programmet bestämde jag mig för att fortsätta med kursen ”Living in Purpose Mastery Program for Miracle Minded Thinking” som sträcker sig över 6 månader. Den kostade en del, men jag vet ju att det här är vad jag vill göra. För mig räcker det inte att bara läsa och praktisera boken (ACIM). Jag behöver det stöd jag får från Teachers of God. Alla bonustexter och videos är guld värda. Nu fick jag även med ljudfiler och extratexter till boken. De dagliga lektionerna blir roligare på detta vis. Jag ångrar mig inte för en sekund. Är så tacksam att jag hittade vidare hit. Och med det har jag naturligtvis ett mål, men det ligger ännu i sin linda.

IMG_0170

Under vistelsen i Varberg träffade jag min bloggvän Lotta (som också var där då) för första gången. Vi pratade, fikade och promenerade vi havet. Det var jättetrevligt (tack för en toppendag!)! Är så tacksam för att vi fick möjlighet att ses! Det var något som värmde mitt hjärta i sommar.
Träffade även två gamla klasskompisar från gymnasietiden. Det blev ingen lång stund, men det var skoj att ses efter så lång tid.

IMG_0176

Och nu gick musten ur mig… och längtan efter rawglassen och kaffet alltför stor för att fortsätta. ;-)
Njut av söndagen!

Vad tänker du på?

IMG_0063

Jag skrev en liten text om detta på Instagram i förrgår. Då hade jag som uppgift i 40-dagarsprogrammet att övervaka mina tankar under hela dagen och skriva ner mina upptäckter i alla situationer.
Det var en otroligt nyttig övning som jag nu planerar att fortsätta med. Jag plockade fram ett nytt anteckningsblock igår som jag tänker fylla med mina övervakade tankar varje dag.
Faktiskt har det varit ganska svårt, för när jag försvinner in i vad jag kallar ”dagdrömmeri” så vet jag ofta inte alls vad jag tänker på. Det kan låta konstigt, men det är som att jag går in i en dimma. Jag har stått och kliat mig i huvudet många gånger när jag upptäckt att jag faktiskt inte alls har koll på vad som rör sig i mitt huvud. Har dock inte övervakat mig själv på detta vis tidigare så nu har jag gjort det till ett spännande projekt – att ta reda på vad mitt ego egentligen har för fuffens för sig.
En sak som jag dock märker är att jag dömer hela tiden. Jag tror ofta att jag blivit bättre på att inte göra det, och det är förvisso sant, men likväl gör jag det (samtidigt ska jag erkänna att jag är ganska bra på att se det vackra i andra också). När jag medvetandegör vad det är jag dömer så försöker jag titta lite extra på vad det är jag triggas av. För naturligtvis finns det ju i mig också. Det är ju trots allt jag som skapar det som händer utanför mig.

Ska inte skriva så mycket mer om detta nu. Ville bara berätta hur intressant jag tycker att det här är. Det är som att jag nu lär känna mig själv på riktigt. Jag har inte riktigt ”haft tid” att göra det innan. Jag har hela tiden varit på väg någon annanstans.

Speglingar

Jag måste påminna mig om och om igen:

Min yttre värld är en reflektion av min inre värld.

Jag väljer vad jag vill se på utsidan. Det valet gör jag när jag tänker de tankar jag gör. Utsidan är alltid ett bevis på hur välstädat det är i mitt inre. Hur mycket jag förlåtit, mig själv och andra. Om jag fortfarande identifierar mig med min kropp. Om jag ser mig som separerad från alla andra.
Det är otroligt rensat i mina fysiska garderober, men på insidan finns en del kvar att jobba med. Jag är tacksam för att jag har detta ”mått” att gå efter.

In i grott-mode

Jag är fortfarande halvdöv på vänsterörat. Har nästan vant mig vid det nu men i vissa lägen, t ex när mycket buller och höga ljud omkring mig, blir det obehagligt. Antar att det bara är att tålmodigt vänta ut det hela. Det brukar ofta ta några veckor innan det är helt bra igen.
Under tiden passar jag på att göra ett nytt försök att utesluta kött ur kosten. Det har funkat bra i de två veckor som förflutit. Fortsättning följer…

Har kommit in i ett sådant där tillstånd av anti-sociala-medier igen. På samma gång som det ger mig väldigt mycket (främst då att dela med mig av bilder och texter på Insta) kan jag bli tokig av att det på andra håll ska vara så himla mycket bliss och kärlek överallt. Det ska peppas, dunkas ryggar och skickas hjärtan. Lärare hyllas som gurus. Uppfattar det ibland som att en del blir sittande på nätet och låter allt hända där istället för att vara ute i riktiga världen och lära sig att använda sina nya redskap i praktiken. Det är farligt om man tappar tron till den egna förmågan. Läraren finns där en period (kortare eller längre beroende på), för att hjälpa dig att hitta dina egna redskap. Inte för att placeras på piedestal under ett aldrig sinande jubel.
Det är nog så lätt att sitta med datorn i knät eller telefonen i handen och skicka kärlek till alla. För mig blir det så falskt på något sätt. (Nu är det egentligen inte min mening att döma någon för jag har mina stunder jag med och för en del kanske detta är en livlina just nu. Det blir bara så konstigt för mig.)
Jag har börjat dra mig undan mer och mer. Vill inte vara delaktig i det sötsliskiga. Jag kommenterar ibland när det är läge för det. Har inte så mycket frågor längre och jag vill inte sitta och älta vara sig det goda eller det dåliga. Har inget behov av att trycka på gilla-knappen dagarna i ända. Har inte heller något behov av att bli ”gillad”.
Tänker att många är rädda att missa något. Det är ju ”faran” med sociala medier. Men vad man missar är ju livet, som pågår medan man sitter där och låter timmarna gå och försöker leva någon annans liv istället för sitt eget.
Det är också det som stressat mig det senaste, att jag fortfarande försöker hänga med i mina grupper fast att jag borde arbeta självständigt. Do my thing så att säga.
Jag är inte så social för stunden och har inget behov av back up. Let go and let God är min melodi nu och jag tänker uppmuntra mig själv att vinna ny tid och energi genom att lägga mer tid på det jag är ämnad att göra. Utan att distraheras av alla illusioner runt omkring.

IMG_3081