Etiketter

, , , , , , ,

I Varberg kändes det nästan som att jag tog ett steg fram och tre steg tillbaka. Nu när jag är hemma igen är det tvärtom.
Jag gjorde mina lektioner (40-dagars programmet) varje dag. Jag yogade och mediterade varje dag, men jag kände mig inte helt närvarande. Hemma märker jag ändå att något hänt, även om jag inte upplevde det så i Varberg. Och när jag tittar bakåt i boken (ACIM) märker jag att jag nu förstår lektioner jag hade svårt att ta till mig när jag gjorde dem för bara några månader sedan. Det gör mig glad, speciellt när jag vissa dagar upplever det som att jag hamnat på ruta 0 igen.
Jag ska erkänna att jag nu lättare kan urskilja de saker som får mig att halka bakåt. Det har naturligtvis med mina egna tankar att göra, men det finns annat som påverkar också. Saker som skapar obalanser. För mig är det bland annat oregelbundenhet i vardagen, för lite egentid (= tid i total tystnad), för mycket gluten (=hjärndimma och trötthet) och kaffe & alkohol. Sistnämnda har blivit lite av en nemesis den senaste tiden. Den där vanan att det ska tas ett glas för att ”det är ju semester (lediga dagar)”. Nej, det funkar inte längre. Vid vissa tillfällen har jag gått emot magkänslan med resultatet att det blir obalans i kroppen i flera dagar. Jag har känt mig ganska splittrad vad gäller just detta ämne. Precis som med kaffe vill jag ju vara som andra. Att dricka en kopp ibland. Att ta ett glas vin ibland. Det är väl inget konstigt med det liksom?! Men jag känner varje gång hur jag går emot den inre rösten. Hur jag trycker ned den och låter egots röst ta över. Det blir dock svårare att inte lyssna på den sanna rösten, och det blir allt tyngre att leva med bakslagen som oundvikligen uppstår.
Allt här på jorden må vara en illusion, men vissa saker påverkas vi av lik förbaskat.
Jag har tänkt mycket på det här hela året. Vilka val jag gör och hur jag påverkas av dem. Lever jag som jag lär?
Det är inte så att jag tänker bli 100% renlevnadsmänniska… men kanske behöver jag välja bort det som påverkar mitt andliga liv negativt (och det gör både kaffe och alkohol).
Så jag funderar över varför det är så svårt att bara välja bort det. Det är ju inte som att jag är beroende av någotdera. Det är en gammal trist ovana som är svår att bryta helt enkelt. Men nu sitter jag här och tänker att det väl är dags att släppa taget även på denna front. Jag har ju gjort det med så mycket annat. Därmed inte sagt att jag måste välja antingen eller, fast jag skulle ändå vilja testa på en längre tids uppehåll för att se vad som händer i kroppen. Inte så att jag tänker skriva under några ”kontrakt”, men bara det att jag skriver detta här och nu får mig att känna att jag behöver stå för beslutet och faktiskt gå ALL IN för det.
Jag ska också lyssna bättre när jag behöver tid i ensamhet, och inte gå emot detta behov (jag är tyvärr ganska bra på att köra över mig själv där). Det är ett måste för att inte påverkas av alla energier som strömmar mot mig ute bland folk. Jag vet att jag säkert skulle kunna använda mitt ”klarkännande” till något positivt, men blir det för mycket kan jag inte skilja mina egna tankar/känslor/energier från andras. Det blir bara jobbigt och jag blir helt tömd på energi, och ibland är väl det där vinglaset en flykt från det som ”attackerar” utifrån (åtminstone är det så jag upplever det just då).
Jag ska ta bättre hand om mig själv från och med nu helt enkelt!

Sat Nam

Annonser