Etiketter

, , , , , , ,

Jag är fortfarande halvdöv på vänsterörat. Har nästan vant mig vid det nu men i vissa lägen, t ex när mycket buller och höga ljud omkring mig, blir det obehagligt. Antar att det bara är att tålmodigt vänta ut det hela. Det brukar ofta ta några veckor innan det är helt bra igen.
Under tiden passar jag på att göra ett nytt försök att utesluta kött ur kosten. Det har funkat bra i de två veckor som förflutit. Fortsättning följer…

Har kommit in i ett sådant där tillstånd av anti-sociala-medier igen. På samma gång som det ger mig väldigt mycket (främst då att dela med mig av bilder och texter på Insta) kan jag bli tokig av att det på andra håll ska vara så himla mycket bliss och kärlek överallt. Det ska peppas, dunkas ryggar och skickas hjärtan. Lärare hyllas som gurus. Uppfattar det ibland som att en del blir sittande på nätet och låter allt hända där istället för att vara ute i riktiga världen och lära sig att använda sina nya redskap i praktiken. Det är farligt om man tappar tron till den egna förmågan. Läraren finns där en period (kortare eller längre beroende på), för att hjälpa dig att hitta dina egna redskap. Inte för att placeras på piedestal under ett aldrig sinande jubel.
Det är nog så lätt att sitta med datorn i knät eller telefonen i handen och skicka kärlek till alla. För mig blir det så falskt på något sätt. (Nu är det egentligen inte min mening att döma någon för jag har mina stunder jag med och för en del kanske detta är en livlina just nu. Det blir bara så konstigt för mig.)
Jag har börjat dra mig undan mer och mer. Vill inte vara delaktig i det sötsliskiga. Jag kommenterar ibland när det är läge för det. Har inte så mycket frågor längre och jag vill inte sitta och älta vara sig det goda eller det dåliga. Har inget behov av att trycka på gilla-knappen dagarna i ända. Har inte heller något behov av att bli ”gillad”.
Tänker att många är rädda att missa något. Det är ju ”faran” med sociala medier. Men vad man missar är ju livet, som pågår medan man sitter där och låter timmarna gå och försöker leva någon annans liv istället för sitt eget.
Det är också det som stressat mig det senaste, att jag fortfarande försöker hänga med i mina grupper fast att jag borde arbeta självständigt. Do my thing så att säga.
Jag är inte så social för stunden och har inget behov av back up. Let go and let God är min melodi nu och jag tänker uppmuntra mig själv att vinna ny tid och energi genom att lägga mer tid på det jag är ämnad att göra. Utan att distraheras av alla illusioner runt omkring.

IMG_3081

Annonser