Etiketter

, , , , , , ,

Hela helgen har jag varit på vidareutbildning (för yogalärare) i medicinsk yoga.
Helgen har dock inte varit en dans på rosor. På lördagsmorgonen kändes halsmandlarna som två hårda bollar. Jaha nu kommer pollenallergin till slut, tänkte jag. (Gräspollensäsongen började på tal om det väldigt sent i år. Brukar få mina problem i mitten av maj.)
Efter lunchen började det slå lock för vänster öra. Det blev värre och värre och började trycka och göra ont. Till slut hörde jag knappt något alls på örat och jag tappade allt fokus. När jag kom hem gjorde det så ont att jag inte orkade vare sig prata eller lyssna på någon. Jag kröp ner under täcket och satte på en meditation på Insight Timer. Nästan genast kom frossan och en bit in i meditationen kom tårarna. De bara rann och rann. Det var som att något i mig släppte taget och istället gav plats åt diverse insikter.
W hade likadana symtom förra helgen och hos läkaren på måndagen visade det sig att han hade öroninflammation (dubbelsidig), utlöst av pollenallergi. (Han är fortfarande stendöv.)
Det här är helt klart pollenrelaterat, men jag tror inte att det är hela sanningen (det handlar nog även om ”karma”). Vi har grälat så mycket här hemma den senaste tiden (ni som haft en sexåring hemma kanske minns hur det var – ”lilla tonåren” har i vilket fall stämt in väldigt bra här). Vi har sagt saker vi alla ångrar. Främst jag, såklart. Jag är ju vuxen och borde veta bättre. I allt detta kaos är det inte underligt att vi får symtom från öron och hals. Det är kroppens sätt att säga ifrån. Vi orkar inte lyssna mer. Det går inte att ta in mer. Våra kroppar berättar att vi inte längre lever i sanning, i kärlek.
Min allra högsta önskan är naturligtvis att vi ska vara sams och visa varandra respekt, men det är inte alltid så lätt (att vara i de här kropparna, att vara människa).
Jag har prövats rejält sedan jag startade 40-dagarskursen, och det är nog som det ska vara. Dessa prövningar är ju bara ett test för att se hur stadigt jag står i min cirkel.
Att jag är medveten om vad som sker tyder ju ändå på att jag kommit någon vart. Jag vet vad jag behöver arbeta med och vad jag behöver släppa taget om.

IMG_3290

Yogasalen vid lunch på lördagen. Jag var helt ensam och det var så skönt.
Tystnad. Bara jag och mina egna funderingar.

Jag var rädd att jag inte skulle ta mig igenom andra kursdagen, men vaknade på morgonen och mådde lite bättre. Och trots att hörseln på vänsterörat fortfarande lyste med sin frånvaro tog jag mig igenom dagen och fick mitt diplom.
Idag är så tacksam att jag fick möjlighet att gå utbildningen. Medicinsk yoga tilltalar mig på ett helt annat sätt. Gissar att det är det lugna tempot. Kundaliniyoga gör jag hemma, det är min dagliga praktik, men jag känner mig mer bekväm med att undervisa i medicinsk yoga.
Nu ska jag försöka få tillfälle att undervisa mina närmsta så får vi se vart det leder till i framtiden.

Annonser