Etiketter

, , , , ,

Likadant varje gång jag varit ute och rest. Rastlösheten. Längtan efter att ge mig ut och resa igen. Jag skulle lätt kunna vara på resande fot flertalet gånger per år. Bara jag får bo bekvämt på resmålet. Jag är med andra ord inte så mycket för primitivt leverne (något jag förstås behöver öva på innan den dag pilgrimsfärden blir av).
För mig är det alltså svårt att bara koppla av, vara nöjd med det jag fått uppleva och njuta av lugn och ro hemma.
Missförstå mig inte nu. Jag ÄR nöjd. Nöjd och otroligt tacksam! Men jag behöver en större dos av nya upplevelser. Det får jag inte riktigt hemma. Jag blir så lätt uttråkad.
Sitter nu och tittar på resor och drömmer mig bort igen. Häpnas över hur ”billiga” resorna är till hösten när skolorna startat. Det är ju då man borde åka! Men så kommer nästa problem. Alla kan inte ta ledigt hur som helst, och det är naturligtvis därför resorna är billiga. Tittade på priserna på höstlovet och vips hade man lagt på nästan 30000:-. Trettiotusen!! Jag skojar inte! Det är inte så att jag inte förstår prisskillnaderna inför olika säsonger, men att lägga på så mycket. Tycket att det är bra skamligt!
Nåväl, jag får helt enkelt hålla mig till tåls. Tids nog lugnar väl mina rastlösa nerver ner sig. Åtminstone tills vi kommer hem från Varberg. ;-)

maskros

Jag ska väl säga att en del av rastlösheten även beror på avgiftningen som naturligt följer efter ”sockerchocken”. Även om jag inte mått dåligt av att leva i lite sus & dus så ska allt ändå ur kroppen när det blir som vanligt igen. I solen när man kopplar av behöver huvudet inte användas så mycket. Det är rätt gott att bara flumma runt och ha det gott. Men hemma märks det att hjärnan blivit trögare, att hyn börjat bli sämre och att kroppen så smått börjat värka lite här och där. Och det är lustigt, ja jag vet att jag skrivit om det tusen gånger, men när jag väl gått över gränsen och äter av det ”dåliga” så märks ingen skillnad. Äter jag på det viset regelbundet så spelar det ingen roll om det blir en extra fralla, några extra ostskivor eller en drink full med socker. Faktiskt försvinner till och med en del krämpor till på köpet (det är förstås ett ”förgiftningstillstånd”, men dock…).
Däremot märks skillnaden om jag levt rent länge. Då reagerar kroppen direkt om jag dricker den där drinken, eller äter frallan. Då tål kroppen plötsligt ingenting. Hjärndimman och tröttheten är ett faktum ganska på momangen om jag äter något med gluten i. Någonstans där förstår jag mitt eget syfte med att jag lika gärna kan passa på under semestern. Jag tycker om det jag äter och dricker. Under resten av året har jag ju saknat det (åtminstone vissa saker, inte nödvändigtvis alkoholen). Jag har varit less på att ränna runt på stan med lågt blodsocker i flera timmar i jakt på något ätbart. På att titta sorgset på de där goda surdegssmörgåsarna som jag inte får äta.
På sommaren vill jag kunna njuta. Jag vill inte stressa och oroa mig pga maten. Jag vill unna mig.
Jag förstår om det låter galet för de av er som sällan ruckar på något som rör kosten eller som kanske helt avstår från alkohol, oavsett om det är semester eller ej.
Själv har jag levt med dåligt samvete i många år över sommarmånadernas (ja även under resten av året) lätthet att falla ifrån det strikta. Det är först nu jag börjat tycka att det är okej. Naturligtvis får jag ta en liten smäll av det efteråt (jag förgiftar ju faktiskt min kropp), men för mig är det också en slags njutning att koppla av på det viset. Jag varken kan eller vill leva renlevnadsliv varje dag, året runt. Ibland känns det som att jag vill. Ibland är jag säker på att jag kommer att göra det, men så ändras situationen… och så sitter jag där med svansen mellan benen. Då är det lika bra att bara ta dagen som den kommer. Livet går upp och livet går ner. Inget är skrivit i sten och så ej heller kostrutinerna.
Bara att skriva detta får mig att koppla av. Nu får det lov att vara så här. Helt enkelt.

Annonser