Etiketter

, , , , , , ,

Sat kriya var min första förälskelse i kundaliniyogan. Jag snubblade (2011) över en text om kriyan. Blev intresserad och hittade den på Youtube. Jag testade. Resultatet var omedelbart. WOW! Det ledde mig till utbildningen. Ja KY blev ett redskap som förändrade mitt liv. Så enkelt är det.
Den första förälskelsen ledde tids nog till något mer neutralt. Därefter till någon slags hatkärlek. Och till slut till något ganska obehagligt.
Jag hade bestämt mig för att ge Sat kriya en chans igen. Någonstans hade jag ju fått för mig att obehaget jag känt/känner är något jag kan ta mig förbi.
Men det skulle visa sig att det inte alls är något motstånd, det är bara inte rätt (av någon anledning).
Idag sa rösten (inte en av dem, utan den enda ;-) lugnande till mig: ”du behöver inte göra detta mer. Du behöver inte Sat kriya längre. Släpp taget. Det här är inte vad du ska göra.”
Jag brukar ligga i Gurpranam pose efteråt och så gjorde jag även idag. Där och då kände jag en sådan lättnad. Som att jag kunde andas igen. Jag KUNDE andas igen (Det kan jag nämligen inte längre göra i Sat kriya. Jag tappar kontrollen över andningen helt och det känns som att jag ska kvävas. Hela passet är som en enda kamp mot tiden.)
Jag vet inte vad allt detta handlar om. Kanske bara att jag ska göra något helt annat. Det är inte slutet för KY, så mycket vet jag. Jag vet dock att jag, när jag vaknade pigg vid 5 i morse (och behövde gå på toa), blev påmind om att jag ju skulle börja gå upp vid den tiden igen och läsa Jaap Sahib och meditera. Det har jag uppenbarligen inte gjort, och gjorde det inte heller i morse för jag la mig i sängen igen och somnade om (tänkandes på Jaap Sahib). Vaknade trött och med huvudvärk.

Jaap Sahib
Någon (gissa vem) ville visa mig på något viktigt. Det är nog bäst att jag börjar ställa klockan i rätt tid från och med måndag. Faktiskt var det ju rådet jag fick av min lärare/mentor när jag fick mitt namn på utbildningen också. ”Gå upp tidigt, läs Jaap Sahib och meditera så mycket du bara kan (speciellt över Ek Ong Kar som är mitt mantra)”.
Ibland tar man lite tid på sig, men bättre sent än aldrig och tiden kan väl inte vara mer rätt än nu. ❤
Så go´vänner räds inte att jag ska överge mitt kall. Jag behövde troligen bara ”omforma” saker och ting lite. Tänk först (få ett wake up call) och prata sedan. ;-)

Advertisements