Etiketter

, , , , , , ,

img_2383

Ja du känner förstås igen bilden från i januari. (Och däremellan ännu en gång, med ett annat kort bredvid.)
Gissa vilket kort jag drog idag? Igen.
Det blir nästan lite komiskt. Hur jag själv går och hoppas och tror på att något annat ska dyka upp. Men nej. ”Se här. Du har bara att förlita dig på den gudomliga vägledningen.”
Jag måste gräva djupare och möta inte bara ljus, utan även det mörker jag inte varit beredd att ta itu med tidigare. Det kommer att bli obekvämt. Jag kommer att möta sidor jag inte alls tycker om. Men jag måste gå igenom processen. Släppa taget om allt det andra.
Det kan jag absolut acceptera, men jag är ovan. Ovan att inte planera något eller tänka på vad jag ska göra till hösten osv. Någon sa för en tid sedan: ”du vill så mycket”. Och det är så mitt i prick. Jag vill ofta så mycket att jag springer ifrån det som är jag. Det som är min speciella uppgift.
Jag vill vara ”där” samtidigt som jag vill vara ”här”. Eller någon annanstans.
Vad jag än läser eller lyssnar till idag så går det ut på att du ska nå dina mål, få framgång och göra karriär. Kämpa dig blodig hit och dit.
Det är inte jag. Jag vill inte göra karriär. Jag har inga definitiva mål heller.
Det har ofta fått mig att känna mig som en looser. Kanske är det också det som sätter griller i huvudet på mig när jag går hemma och dräller. Borde jag inte gå den där utbildningen ändå? Och så ger jag efter. Hamnar på ruta 0 igen och ser ut som att jag sålt smöret och tappat pengarna.
Jag vill så mycket, fast innerst inne vill jag inget alls. Egentligen. Bara få lov att göra något jag tycker om. Något som får mitt hjärta att stråla. Utan en massa krav och måsten. Utan att behöva skriva rapporter och uppsatser. Utan att behöva vrida, vända, diskutera och göra grupparbeten. Utan att bli utbränd. Utan att vakna med ångest varje dag för att jag är på väg till ett jobb som är helt utan hjärta.

Häng inte upp dig på ett kort, kanske någon tänker. Och nej, det gör jag verkligen inte. Tecknen visas på många olika sätt. Kortet är bara det som petar mig lite extra i sidan.
Jag behöver bli vän med att bara vara. Jag måste inte göra någonting. Mer än att bli klar med det jag gör just nu. För att göra det jag ska (någonstans innerst inne vet jag ju, som sagt, om än inte helt konkret) kan jag inte vara halvfärdig. Jag kan inte ge någon ett halvruttet äpple, om jag uttrycker det så.

Annonser