Du är vad du tänker

Som jag skrev igår så känns det vissa dagar som att jag ska bli tokig. Vet att många som ger sig in i både yogans och andlighetens värld någonstans på vägen nästan ”ångrar” sig. Det skalar av så mycket. Ögon som tidigare varit stängda öppnas. Skeletten i garderoben ramlar ut ett efter ett. Och på det blir andras problem och dramer än tydligare. Man får allt i ansiktet och kan inte värja sig. Där man förr varit med och tyckt synd om, känt med. Det går inte längre. Inte om man inte själv ska dras med i dramat.
Jag tycker att det här är så otroligt jobbigt just nu, för jag kan inte sitta och dalta med längre. Jag blir frustrerad, energinivån går i botten och jag känner hur min negativitet blommar upp. Det öppnar upp för inget annat än att vara ärlig. Hur elakt och provocerande det sedan än må uppfattas av någon som fastnat i sjukdom/drama och motarbetar förändring.

change
Det påminner mig än en gång om de där orden (som jag skrev om för en tid sedan) – ”hur orkar du ens med dig själv” – som jag fick höra när jag gick på i min negativitet. Det är mitt mantra nu när jag märker att jag börjar älta saker eller gnälla över livet.
Jag önskar att fler vågade vara ärliga mot sina vänner och bekanta. Jag önskar att fler hade vågat vara ärliga mot mig när jag identifierade mig med sjukdom och problem.
De flesta vågar inte. Sitter bara och nickar med och uppmuntrar sjukdomen ytterligare, eller hjälper till att prata illa om någon (de inte ens känner eller vet om hen verkligen gjort allt ”det där” på riktigt). När vi gör så är vi med och befäster sjukdomen/problemet ytterligare. En riktigt vän är ärlig. Att tycka synd om hjälper ingen. Eller som någon sa på kursen:
”Att visa medkänsla en eller två gånger kanske är ok men när det låter likadant efter ett år och inget förändrats, då släpper jag taget. Då finns det ingenting mer jag kan göra. Då tackar jag för mig.”
Ord och inga visor, men det är nog enda sättet. Man kan inte bli kvar i andras problem för att vara snäll.
Så… Tankar. Ord. Handlingar. Allt är energi. Är det så svårt att förstå?!
Du får exakt det du tänker på och pratar om. Den där självuppfyllande profetian du vet.
Det är också därför jag undviker problem nu. Inte så att jag förtränger något eller sopar det under mattan. Nej, jag möter allt mörker och accepterar att det finns där. Men jag tänker inte gå tillbaka dit igen att jag förlitar mig på sinnets illusioner och låter problemen ta över, och sedan berättar om dem för alla som vill lyssna.
Jag vill se mig själv som hel och fullkomlig. Jag vill se DIG som hel och fullkomlig (för vi är inte separerade från varandra).

Bilden är från Googleflödet.
Annonser

6 reaktioner på ”Du är vad du tänker

  1. Ulrika skriver:

    Åh så bra beskrivet men inte alltid så lätt att leva efter. I den coachutbildningen jag gick gjorde vi alltid alla coachsamtal med utgångsläget att personen är hel och fullkomlig♥

    Liked by 1 person

    • Stillhet NU skriver:

      Hej! Vad kul att se dig här! ❤
      Nej, det är inte alls lätt och det gör ont i en efteråt. Var jag för hård? Osv. Men för fridens skull måste man vara ärlig när någon går på i samma trasiga fotspår.
      Låter toppen med det utgångsläget. Det borde alla sådana utbildningar ha som utgångsläge, eller åtminstone att man själv har det när man arbetar med människor.
      Kram 💗

      Gilla

  2. enaningomyoga skriver:

    Klockren beskrivning av yogan och dess effekter.! Men jag måste faktiskt drista mig till att fråga om du verkligen hade velat det. Att människor skulle sagt något till dig? För när jag försökte då blev du rasande arg på mig. När jag försökte vara en vän och vara ärlig. Det är visserligen historia nu, men jag tror det är viktigt att inte göra om den heller. Det kanske var fler i din närhet som försökte men du kanske inte hörde helt enkelt? Där du befinner dig nu verkar allt ha hänt med dig. Det är dags när det är dags. Så det är med kärlek jag skriver med med hjärtat i halsgropen. Jag letar fortfarande efter den ärliga dialogen men när jag provar så verkar de flesta ändå bara vilja stryka medhårs.

    Gilla

    • Stillhet NU skriver:

      Jag tycker nog inte alls att andra bara vill bli strukna medhårs. Måhända att du klampar på onda tår där en del har saker att bearbeta. Så är det säkert. Men jag tänker istället så här – har du någon gång rannsakat dig själv? Ställt dig frågan att felet kanske inte ligger hos alla andra utan i många fall hos dig själv. Du menar att du är ärlig. Jag säger istället att det är en hårfin gräns mellan att vara ärlig och att vara elak och komma med direkta påhopp. Jag tycker inte alltid att det har så mycket med empati eller visad förståelse att göra.
      Man måste inte heller alltid vara ärlig mot allt och alla, till varje pris. Att vara ärlig när det behövs. Ja absolut! Men inte för sakens skull.
      Och jag ser här nu att det finns en antydan till att du vill dra igång allt där det slutade och jag gillar det inte. Här blir det bottennapp för sådant. Jag kommer inte att dras med i meningslösa debatter, som inte leder någon vart, igen.
      Kanske tycker du att jag överreagerar nu, men jag vill bara klargöra detta. Detta är inte platsen för sådant. Jag tycker att det är trevligt att jag får kommentarer ibland, men jag eftersöker inte debatt eller diskussion (och inte bara rosa fluff heller).

      Gilla

      • enaningomyoga skriver:

        OM jag rannsakat mig själv? Ja det har jag gjort tusentals gånger, jag har aldrig någonsin sagt att felet ligger hos alla andra. Och fel, det är nog ett märkligt ord i sammanhanget för min del. Alla har del i det som skrivs och där ord skickas hit och dit. Det viktiga för mig är intentionen med varför man väljer att dela det man gör. Kanske inte att hänga upp sig på något uttryck.

        Det jag svarade på i ditt inlägg var att du önskade att andra skulle ha reagerat och sagt något och då tänkte jag att det kanske var så att andra faktiskt gjorde det. Carina, jag har aldrig velat dig något ont. Nej. Jag vill inte dra igång något. Jag ville bara se hur pass ärlig du var i din fråga och hur du skulle ta emot det jag skrev. Meningslösa debatter är nog ingen intresserad av. Bara ärliga. Men det är som du säger, en hårfin gräns och vi kanske helt enkelt uttrycker oss olika men menar lika. jag vet inte. Jag vet bara att skrivna ord kan läsas på olika sätt, både för dig och för mig och för alla andra.
        När jag skrev att det var med hjärtat i halsgropen jag skrev det jag gjorde då var det verkligen det. Men vi är nog olika i hur vi vill kommunicera helt enkelt. Inget av det jag skrivit har varit enkelt för min del, men jag drivs av en fullkomligt ärlig önskan av att kommunicera, inte att pajkasta, bara att förstå och föra dialogen framåt. Men jag har förstått att jag är urkass på det i din blogg. Men vill sluta med kärlek ändå, jag tycker du har gått från bitterhet till det ljusa, det har jag också skrivit till dig, så glöm inte att vi alla har två sidor. Inte bara jag. Kanske också du?

        Gilla

        • Stillhet NU skriver:

          Det finns både likheter och olikheter. Mellan oss alla. Och som du skriver, så är det säkert så att vi ofta menar samma men uttrycker det på olika vis.
          Jag är naturligtvis mångfasetterad jag med. Här finns både ego och kärlek. Tacksamheten kommer när jag blir allt mer medveten om vilket av ”tillstånden” jag befinner mig i, och att du nu påminner mig om att jag för stunden hamnat lite ur balans och reagerar starkare än jag normalt skulle gjort. Jag vill idag se allt jag reagerar på som lärdom, så det tackar jag för!

          Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s