Etiketter

, , , , ,

Som jag skrev igår så känns det vissa dagar som att jag ska bli tokig. Vet att många som ger sig in i både yogans och andlighetens värld någonstans på vägen nästan ”ångrar” sig. Det skalar av så mycket. Ögon som tidigare varit stängda öppnas. Skeletten i garderoben ramlar ut ett efter ett. Och på det blir andras problem och dramer än tydligare. Man får allt i ansiktet och kan inte värja sig. Där man förr varit med och tyckt synd om, känt med. Det går inte längre. Inte om man inte själv ska dras med i dramat.
Jag tycker att det här är så otroligt jobbigt just nu, för jag kan inte sitta och dalta med längre. Jag blir frustrerad, energinivån går i botten och jag känner hur min negativitet blommar upp. Det öppnar upp för inget annat än att vara ärlig. Hur elakt och provocerande det sedan än må uppfattas av någon som fastnat i sjukdom/drama och motarbetar förändring.

change
Det påminner mig än en gång om de där orden (som jag skrev om för en tid sedan) – ”hur orkar du ens med dig själv” – som jag fick höra när jag gick på i min negativitet. Det är mitt mantra nu när jag märker att jag börjar älta saker eller gnälla över livet.
Jag önskar att fler vågade vara ärliga mot sina vänner och bekanta. Jag önskar att fler hade vågat vara ärliga mot mig när jag identifierade mig med sjukdom och problem.
De flesta vågar inte. Sitter bara och nickar med och uppmuntrar sjukdomen ytterligare, eller hjälper till att prata illa om någon (de inte ens känner eller vet om hen verkligen gjort allt ”det där” på riktigt). När vi gör så är vi med och befäster sjukdomen/problemet ytterligare. En riktigt vän är ärlig. Att tycka synd om hjälper ingen. Eller som någon sa på kursen:
”Att visa medkänsla en eller två gånger kanske är ok men när det låter likadant efter ett år och inget förändrats, då släpper jag taget. Då finns det ingenting mer jag kan göra. Då tackar jag för mig.”
Ord och inga visor, men det är nog enda sättet. Man kan inte bli kvar i andras problem för att vara snäll.
Så… Tankar. Ord. Handlingar. Allt är energi. Är det så svårt att förstå?!
Du får exakt det du tänker på och pratar om. Den där självuppfyllande profetian du vet.
Det är också därför jag undviker problem nu. Inte så att jag förtränger något eller sopar det under mattan. Nej, jag möter allt mörker och accepterar att det finns där. Men jag tänker inte gå tillbaka dit igen att jag förlitar mig på sinnets illusioner och låter problemen ta över, och sedan berättar om dem för alla som vill lyssna.
Jag vill se mig själv som hel och fullkomlig. Jag vill se DIG som hel och fullkomlig (för vi är inte separerade från varandra).

Bilden är från Googleflödet.
Annonser