Etiketter

, , , ,

När man hamnat lite i obalans, sådär som jag gjort efter den här helgen, så är det som allt kommer på ända. W blir grinigare och stökigare. Folk omkring mig upplevs som otrevliga och sura. Jag har svårt att suga åt mig det positiva i de texter jag älskat att arbeta med den senaste tiden. Kan inte koncentrera mig. Sitter mest och tänker i halvgråa molnformationer. Ja, det är ju lite komiskt på sätt och vis. Åtminstone nu när jag ser allt med klarare ögon. För sambandet mellan orsak och verkan blir så tydligt. För var dag blir det allt svårare att blunda för detta. Det får de flesta uppleva som ger sig in på någon typ av andlig väg. Förr eller senare måste man ta steget fullt ut i kaos och inte veta vad dagen för med sig. Eller utsätta sig för att omgivningen tror att man blivit knäpp. Och just där vid den där randen av kaos befinner jag mig nu. Vissa dagar är allt bara sådär jävla underbart. Nästa tror jag att jag är på väg att bli galen. På riktigt. Sedan tittar jag bakåt och inser att det där, det är verkligen inget alternativ. Det är en omöjlighet. Därför är det enda jag kan göra att varje dag lyssna och göra det jag mår bra av. Inte det någon annan tycker är kul eller mår bra av. (Sedan är det förstås kul att ha något gemensamt med andra, men…)
Så även om min rytm är rubbad, i kanske några dagar till, vet jag att ljuset nalkas snart igen. Då ska jag lyssna bättre. Ja jag kommer att lyssna sämre en del dagar också. Men jag börjar lära mig inom vilka områden jag kan kompromissa.

Annonser