Etiketter

, ,

Idag gick jag upp vid 05:50. En halvtimme tidigare än vanligt. En halvtimme hit eller dit kan man tycka, men faktiskt gör det stor skillnad. För mig är det som en magisk gräns där vid 06:00. Går jag upp efter det blir jag tröttare, segare. Så trots att jag även la mig senare igår kände jag mig riktigt pigg efter duschen i morse.
Måste påminna mig om att fortsätta med denna rutin framöver. Jag har ju för övrigt fått till mig att jag ska gå upp vid 5 och göra min yoga (inkl. läsa Jaap Sahib) innan jag lämnar W på skolan. Det har varit rätt gott att göra det efter att jag lämnat (för då är jag ensam hemma), men snäppet bättre blir det ändå att göra det så tidigt som möjligt. Då finns mer tid till annat efteråt. Jag vill ju ta mig ut i naturen lite mer nu när det börjar bli lite varmare.

Hur många svar jag än fått vad gäller vad jag ska ta mig an framöver. Alltså att jag ska vara här och nu och ingen annanstans så är den där rastlösheten och smyger omkring och försöker snoka ändå. Så läste jag igår en så fin text som en tjej på kursen la upp på vår sida efter att hon också gjort en en frågeställning. Jag citerar:

Vila först, vänta in dig själv och låt dina själsliga rötter gräva sig djupt ned i livets jord. Sträck upp ditt oändliga du mot himmelen och andas in medvetenhet och ljus.
Stanna i denna närvaro och bli hel.
Ett splittrat sinne och en tärd kropp kan inte hitta hem. Vila i min famn, jag är här och allt är gott.

Och jag tänkte – de här orden var ju till mig. En aning förstärka, en aning vackrare än de jag fått till mig tidigare men ack så träffande.
Ibland är det bara att stanna på den ruta man står på och vänta in sig själv. Något annat finns inte. Eller som Mooji säger i en video jag såg idag: It´s Nothing Nothing Nothing! (klicka för att se videon).

Annonser