Etiketter

, , , , , ,

Jag provade allt möjligt, förutom att vara mig själv. Jag hade ingen aning om vad eller hurdan jag var och uppfattade inte ens att jag gömde mig bakom mina roller. Jag var ju övertygad om att jag var den person som jag i stunden låtsades vara.

Tommy Hellsten, När allting faller plats

Jag får nog bita mig i tungan så jag inte citerar halva boken här (den är bra!), men detta var verkligen så mitt i prick. Det var jag. Ja, ni som läste mitt inlägg om sårbarhet förstår förstås att det var en av rollerna jag spelade för att slippa visa mig ”svag”. Och många andra roller blev det efter det. Jag har alltid sökt hitta mig själv – utanför. Önskat att jag vore lite mer som den eller den. Om jag försöker vara (som) någon annan så slipper jag möta sig själv… typ.
Jag blir både arg och ledsen när jag ser det med öppna ögon idag.
Jag är ju jag och jag duger som jag är.
Och med detta som facit hoppas jag, trots tusentals konflikter här hemma, att W växer upp och får med sig ett egenvärde. Att han kommer att tycka om att vara sig själv. Att han lär känna sin innersta kärna och känner sig stolt över den, i alla lägen.

Har du funnit din plats i tillvaron, eller spelar du roller i olika sammanhang (gör vi inte alla det förresten)?
Det här är inget du måste svara på här. Vill bara väcka tankar.

Annonser