Etiketter

, , ,

Jag kom på att jag har glömt att berätta en sak:

Samma dag som mamma dog putsade jag fönstren hemma och när jag ändå gjort det tänkte jag att jag lika gärna kunde tjuvstarta och plocka fram ljusstakar och julstjärnor (det skulle ju ändå plockas fram på fredagen).
När jag tände den hjärtformade ljusstaken i vardagsrummet märkte jag att en av lamporna var trasiga. Jag störde mig lite på det, men tänkte inte mer på det just då.

img_2194

Ljusstaken med den trasiga lampan (vänster sida).

När vi kom hem på kvällen ”pratade” jag med mamma för jag kände hennes närvaro väldigt starkt just då. Minns att jag sa: ”om du är här så snälla visa det genom att få den där trasiga lampan att lysa”. Jag släckte ljusstaken och tände den igen. Då tändes även den trasiga lampan. Jag tittade på den länge medan ögonen fylldes med glädjetårar.
Efter ett tag släckte jag ljusstaken igen, och tände. Då var den lika trasig som den varit tidigare och har aldrig lyst igen sedan den kvällen.
Det var en häftig känsla för jag tror att det är det tydligaste fysiska beviset jag fått för närvaro tidigare. Att avlidna kan göra sig ”hörda” genom elektronik är ju inget ovanligt, men för mig blir det ett oförglömligt minne.
Det finns någon som vakar över oss hela tiden.

Annonser