Etiketter

, ,

Fem dagar kvar. Jag känner oron i kroppen hela tiden. Samtidigt finns den där inre stillheten. Det är svårt att förklara, men det är en skön känsla på något vis.

Idag ska jag upp till lägenheten igen. Har tappat farten lite märker jag. Det är en del kvar att göra. Mest sortera saker och packa ner i kartonger. Och förstås – ytstädet och fönsterputs (så himla tråkigt!).
Att jag drar mig för det här sista är troligen för att jag känner mig lite stressad över hur vi ska få plats med allt hemma. Det är inte jättemycket saker, men det är fullt i källaren och i lägenheten finns inte heller mycket utrymme till övers. Jag som älskar att kasta saker får panik över att det nu ska fyllas på igen.
Det som ska hem är sådant jag inte har hjärta att kasta, fotografier och andra minnen. Och då ska sägas att i stort sett hela bohaget i övrigt hamnat på tippen. Det är bara en byrå kvar av möblemanget och den ska stå här i hallen. På något vis får vi skapa plats. Det blir väl ett måste att röja i källaren, men det stod inte på agendan nu egentligen. Å andra sidan är det mycket som inte blev som det skulle bli. Men… det blir som det blir och som det ska, till slut.

Annonser