Etiketter

, , ,

Jag börjar bli trött nu. Riktigt jävla trött!
Allt slit med lägenheten och allt jagande efter försäkringsbolag, banker och prenumerationer har tagit hårt på krafterna. Och begravningen på det. Den blir under julveckan.
I början gick jag på energi från chocken och jag hade nog även en hel del extra energi av att ha ätit så bra mat som jag gjorde under den perioden.
Nu har sötsuget kommit tillbaka. Det blir alltid ännu värre när man sätter igång att äta socker/kolhydrater det igen, speciellt så snart inpå. Jag har fått i mig en hel del gluten de senaste dagarna också. Har inte kunnat låta bli pepparkakorna. Och andra bakverk. Har helt enkelt struntat i konsekvenserna.
Och tankarna, de mal och mal. Jag börjar ångra att jag inte lät dem göra en obduktion. Det blev inte bättre av att mammas yngsta bror i förrgår frågade hur det gått med obduktionen. Där stod jag i andra änden av luren och berättade att jag valde bort den.
Kanske tänkt jag inte klart just då. Samtidigt försöker jag tänka att det inte spelar någon roll. Hjärnan eller hjärtat stängde av. Hon somnade in. Jag borde känna mig lugn i detta.
Men frågorna hopar sig. Tänk om jag har fel i mina spekulationer.
Dessutom hittade jag ett brev (som jag kastade) från sjukhuset. En kallelse till mammografi, efter remiss från onkologen. Tänk om bröstcancern var tillbaka. Å andra sidan är det säkert bara ett standardförfarande att kallas dit. Hon kom ju med i en studie direkt efter operationen. Det var någon alternativ metod istället för strålning. Hon fick några tabletter och följdes upp regelbundet. Någon cellgiftsbehandling var aldrig aktuell.

Jag gör min yoga (i stort sett varje dag), men har gett upp hoppet om kriyan och meditationen jag gjorde innan. Nu blir det bara en stunds uppvärmning och kanske fem minuters försök till meditation. Jag glider iväg. Tankarna tar över. Det är nog så det ska vara. Längtar ändå efter att få återgå till det vanliga livet. Att få släppa taget om allt som måste fixas med.

Det blir mycket prat om död här nu. Inte så mycket uppmuntrande läsning, men det är en del av livet och behöver bearbetas det med.
Nu ska jag upp till lägenheten för besiktning. Jag hoppas på att slippa göra något alls, mer än lättare städning av ytorna. Allt måste ju ändå rivas ut och renoveras.

Annonser