Etiketter

, , ,

Idag var dagen för läkarbesöket. Jag är så otroligt tacksam för att jag fått en så förstående läkare som verkligen lyssnar. Det är guld värt när man måste ta upp saker som är jobbiga.
Så vad hände då? Ja egentligen inte så mycket, vad jag vet i skrivandets stund i alla fall. Åtminstone inte på det vanliga vardagliga planet. Jag blir arbetssökande från och med tisdag och W förlorar sin fritidsplats. Det är inget som går att påverka.
Men annars, jo jag ska jag ska anmäla mig till en stresshanteringskurs. Den var full nu och det startar ingen ny förrän nästa år, men jag ska ändå få träffa sjukgymnasten som håller i det hela i december och prata om vad kursen innebär, vad jag vill ha hjälp med osv.
Jag bad själv om att även få gå på kursen i medicinsk yoga och ska inför detta bedömas i vilken grupp jag hamnar. Det är min yogalärare (som utbildade mig till ky-lärare) som gör denna bedömning, fast nu i hennes roll som psykolog. Det kommer att kännas konstigt. Har ju så mycket jag vill fråga och prata om, men nu hamnar jag i en knepig sits när jag ska träffa henne under sådana här omständigheter. Då är inte tiden avsatt till prat om annat.
Läkaren har också satt upp mig i kö (den är lång) för psykologsamtal.

Jag vill ju det här själv nu, men det känns ändå helt galet. Jag är själv yogalärare med kompetens att lära ut allt detta. Det skulle jag också kunna göra, om jag bara vågat. Därför är det på något vis också pinsamt att jag inte klarar av att använda de redskap jag redan har. Jag ska sitta där bland andra som troligen aldrig ens kommit i kontakt med yoga, mindfulness och stresshantering. Människor som verkligen behöver detta. Jag å andra sidan kan, men är totalt misslyckad. Fast nu ljuger jag egentligen för jag ser det inte så. Inte längre. Jag tror att jag gjorde det förut och därför ville jag inte låta någon annan hjälpa mig. Nu försöker jag se det som att någon utanför mig (som inte är en självhjälpsbok) kan möta mig där jag är och hjälpa mig att hitta de redskap som jag tappat bort. Kanske finns det andra i gruppen som kan bidra med nya insikter också.
När det kommer till yogan ser jag det som en chans för mig att komma ifrån hemmet. Att få vara i en miljö där mobilerna är avstängda, ingen stör och där rastlösheten inte kan få mig att rusa upp mitt i yogan för att skriva ner något eller svara i en envis mobil som surrar i hyllan (fråga mig inte varför jag inte stänger av den helt). Min alldeles egna tid helt enkelt. Och den tiden kommer att bli helig.

Läkaren frågade om jag vill ha antidepressiv medicin eftersom jag trots allt har en ångestproblematik som gränsar till generaliserat ångestsyndrom (GAD). Som tur är så lyssnar han både med öron och magkänsla så han märkte ganska snabbt att det inte är aktuellt. Jag vågar inte ge mig in i det där träsket igen som det är nu. Kanske hade jag behövt det för det är jobbigt att leva med ångest varje dag, men nu har jag nästan vant mig vid det. Om det är bra eller dåligt vet jag inte.
Han har sagt att jag får höra av mig igen om jag ändrar mig och det kanske jag gör om jag upplever att jag inte får något bra effekt av mina ändrade kostvanor. Någon gång måste jag ju få lov att koppla bort allt. Det är trots allt ganska jobbigt att känna ångest för att ringa, åka spårvagn (där någon kanske blir kräksjuk igen), att hamna i en konflikt, åka över broar (den där gamla bron kan ju rasa snart), hämta min son på skolan (när alla barn stirrar ut mig där jag står i dörröppningen), att riskera att behöva prata inför andra, att gå på stan bland för många folk (än värre att gå på konsert) eller att välja vad jag vill äta och inte kan bestämma mig (fråga min man, det är nog ett av de största problemen vi har varje helg). Det här är inget som speciellt många vet om heller för jag går inte och pratar om det eller kräver uppmärksamhet kring det. Jag genomlider största delen i tysthet.
Oftast ligger ångesten på en skala mellan 1-4. Inte så jättefarligt, men dock. (Panikångestattackerna ligger runt hörnet och väntar när kräksjukesäsongen startar här.) Men nog om det, nu vet ni också hur det ligger till. Och nu har det blivit dags att ta tjuren vid hornen.

Det har blivit helg igen. Hoppas att du får några dagar av vila, glädje och allt du tycker om att göra! ♥

Annonser