Etiketter

, , , ,

missnoje

Jag minns den här bilden från vårt förra val. Det är ingenting mot vad som hände i morse, men bilden är ändå lika aktuell.
Jag är chockad. Hela världen är chockad idag.
Trump som president. Är det vår tids största skämt?! En fars. Höjden av galenskap.
Blir det här vår tids Hitler? Antikrist.
För några år sedan röstade amerikanerna fram Bush, inte bara en gång utan två. Man trodde att dumheten skulle ta slut där. Att folk skulle lära sig av sina misstag. Men nej. Och det värsta är att det riskerar att bli så i vårt land med i nästa val. Folk tänker inte långsiktigt utan röstar på känsla och sitt eget missnöje.
Jag vill egentligen inte besudla min blogg med politik och speciellt inte det här, men jag kan inte låta bli idag. Jag kan verkligen inte fatta att det här har hänt. Att vi inte kommit längre än att rösta fram sexistiska rasister (som står där skrattande med en atombomb i handen).

Samtidigt väcker det här något annat i mig. Inget som är nytt förstås. Det jag tänker på är att när sådana här antikrist-personer dyker upp växer gemenskapen i de grupper som inte tappat sitt förstånd. De som vill bygga en mänsklig vägg av kärlek, istället för en hög ogenomtränglig betongmur som stänger ute människor och som byggs av rädsla och hat.
Vi måste se förbi den rädsla som sprids över världen. Får rädslan ta över blir inget bättre. Det är som med exemplet ”var inte emot krig utan var istället för fred” Var och en kan finna den lilla del som man själv kan bidra med för att göra världen till en bättre plats.
Rädslan får bara inte ta över människornas sinnen. Var för, inte emot.
Trots att det är svårt idag måste vi alla försöka fokusera på kärlek och inte hat, annars tillåter vi rädslan att vinna.
(Var det på gränsen till slutet av en amerikansk film med flaggviftning och allt.)

Annonser