Etiketter

, , , , , , , ,

img_2102

Snön börjar lägga sig. Alla barnen är glada. W börjar prata om att det är dags att ta fram pulkan. Jag förstår glädjen. Det är fint och ljust ute, men det är inte min årstid. Inte alls. Jag fryser. Är kall ända in i benmärgen. Det får mig att längta efter solsemester.
Alla andra årstider tilltalar mig så mycket mer. Våren, när allt börjar spira och gro. Sommaren, enda årstiden jag kan gå lättklädd utan att frysa halvt ihjäl. Solens strålar som värmer och lättar upp sinnet. Hösten, med alla vackra färger och dofter. Det är nog min favoritårstid, även om jag börjar frysa rejält då.
Hade det varit möjligt skulle jag gått i ide nu och kommit fram först i april.

Det krävs inte många dagars avgiftning innan små symtom kommer smygande. Oangenäma känslor, värk i leder och knän, lite halsont och mer trötthet. Allt som legat instängt och förträngt (eller rättare sagt dövat) i systemet vill släppas fritt.
Det är lätt att förstå vad alla gifter gör. De dövar känslor och tar bort smärta. Med detta försvinner också smak- och luktsinne och förmågan att tänka klart.
Jag vet varför jag brukar falla dit igen, för nånstans på vägen blir den här processen oroligt jobbig och krävande. Det tar tid och det kräver tid. Egentid. Inte att man måste kasta sig ut i heltidsprojekt samtidigt som läkning pågår. Då är man strax tillbaka på ruta noll igen.
Den senaste veckan har jag tillåtit mig själv att vila mycket. Jag har varit så dålig på det förut. Inte ens när jag mådde som värst för några år sedan gjorde jag det. Om jag blev sängliggande var det för att jag inte kom upp. Jag vilade för att jag inte hade något val.
I vanlig fall blir jag stående. Jag går omkring och pillar med saker eller gör inget alls. Men jag lägger mig inte ner och vilar. Jag låter inte kroppen slappna av.
När jag nu ändå gjort det känner jag hur välbehövligt det är. Hur läkande det är för min kropp. Piggare blir jag dock inte. Snarare tröttare och tröttare. Jag gissar att det är som det ska vara. Det finns så mycket trötthet i mitt system och kroppen jublar av att äntligen få ro. Jag är glad att jag unnar mig detta. Måste påminna mig om att göra detta varje dag framöver. Mycket avkopplande yoga, spikmatta, reiki och ligga ner i soffan med en god bok. Jag ska också jobba mycket med mina tankar. Ta reda på vart jag faller när det kommer till detta. Det är väl bland annat det jag menar med att leva som jag lär. Mindfulness och ACT (Acceptance and Commitment Therapy) är ju något jag gärna anammar i teorin, men väldigt sällan i praktiken.

Annonser