Etiketter

, , ,

Att skriva ett personporträtt på endast 4000 tecken är banne mig inte lätt. Trots att jag upplever att jag saknar en del viktiga detaljer är jag redan uppe i 5000 tecken. Det där med kill your darlings brukar jag annars sällan ha svårt med. Då brukar det ju handla om längre texter. Men att framhäva en annan människa och behöva utesluta sådant som är viktigt, det suger faktiskt.
Jag har bestämt mig för att bli sen med inlämningen denna gång. Detta trots att jag vet att jag hinner att bli klar till deadline imorgon. Jag orkar helt enkelt inte bli bedömd. Och det enda som händer är just det att ingen kan ”kritisera” mitt arbete på seminariet nästa vecka. Istället får jag bara en bedömning av läraren så småningom. Det kan jag leva med. ;-)

Jag bokade en läkartid idag. Tre veckors väntetid. Är ändå glad att jag tar tag i saken. Det är dags att gå till botten med detta en gång för alla.
Jag satt och tänkte på saken förut. Under fyra års tid har jag sagt upp mig från två arbetsplatser och hoppat av två (snart tre) utbildningar. Hur jag än försöker få det till att jag inte passade in eller trivdes så har ju allt handlat om stress och för högt tempo. Jobben var förvisso olämpliga ställen att vara på för vem som helst, men utbildningarna har ju inte varit helt ointressanta egentligen.
I vilket fall, nu har jag inte längre råd att hoppa än hit och än dit. Nu får inte ren desperation få mig att hoppa på fel tåg. Jag aktar mig noga för att söka jobb som jag vet inte passar mig. Vågar inte heller hoppa av utbildningen förrän jag känner mig helt säker på att jag gör rätt. Är ganska tacksam över att jag är student på det viset för nu kan jag stanna hemma utan att det blir några större konsekvenser, mer än extraarbete för mig. På en arbetsplats hade det blivit krångligare.

Igår unnade jag mig en hel dag, i stort sett utan arbete. Jag promenerade, yogade och fikade med en kär vän. Var så skönt att få prata om saker som inte enbart rör skolarbete.
Har gjort en liknande variant idag. Dock med en del porträttskrivande. Hade tänkt försöka få tag på de där eleverna igen, men telefonen är otäck idag. Riktigt otäck! Jag tänker att det inte är någon brådska. Har två veckor på mig att göra det.
Imorgon kanske jag blir tvungen att ringa ett ännu hemskare samtal och ifrågasätta siffror i ekonomin (huvva!) hos en grannkommun, jämfört med rikets siffror. Men i så fall gör jag det för att jag måste. För att inte svika gruppen. Det värsta är att det inte finns något att ifrågasätta. Inget i siffrorna sticker ens ut. Vad frågar man om då menar jag? Och säkert svarar en sur människa och undrar varför jag slösar bort hens tid på frågor som inte kan besvaras.
Livet är fyllt av lustfyllda uppgifter, sanna mina ord.

Annonser