Etiketter

, ,

Ganska ofta kan jag känna så. Att tänk om jag kunde hoppa av det här jordklotet och välja en annan värld istället. En värld där tempot är lugnare. Där inte allt handlar om prestation, att göra karriär och tjäna pengar.
Jag menar, hur blev det så här?!
När man är liten ser man förstås allt ur ett helt annat perspektiv, men jag har inget minne av att tempot var så här högt då (och det var det inte heller!).
I affären hade personalen tid att prata och (de flesta) var vänliga. Folk överlag var trevligare. Inte sönderstressade och med farligt kort stubin.
I skolan var man inte tvungen att prestera. Jag har inte ens något minne av att vi hade några läxor alls de första åren. På Volvo hann man gå på toaletten, mellan bilarna som skulle monteras. (Idag blir man nerjobbad bara man hostar till.)
På universitetet var det lugnt och stillsamt de perioder det var tentafritt.
Jobb fanns oavsett om man hade utbildning eller ej. Det krävdes inte direkt högskoleutbildning för att arbeta som butiksbiträde (som det så fint hette då) eller som kontorist. Idag krävs det snart utbildning för allt.
Allt handlar om pengar och att göra saker på kortast möjliga tid. Prestera ännu mera!
Vi ska inte vara tänkande och kännande människor längre. (Varför inte operera in ett chip i nacken med en gång vid födseln?!)
Åtminstone i min fantasi sitter Gud (eller vad vi nu väljer att kalla energin/skapelsekraften) där och tänker: ”Ska de här människorna aldrig lära sig av sina misstag? De har allt det som är viktigt inom sig, men ser bara till ytan och bankkontot. Arma varelser!

Så, jag säger det igen – STOPP, jag vill hoppa av!

Annonser