Etiketter

, , , , ,

Jag är inte ensam. Ser hur slitna de flesta andra på utbildningen ser ut. Hur de faktiskt muntligen uttrycker att det ÄR för mycket nu! Det är alltså inte bara jag. Däremot är det troligen bara jag som är nära väggen.
(Alla uppgifter vi ska göra nu… Jag la ut fyra av dem på min andra blogg. Kan kanske vara av intresse för någon att få ord på sådant vi gör på utbildningen.)

Idag kom jag hem från skolan, med det där hemska trycket över bröstet. Om inte varningstecknen sedan tidigare vore nog så är detta definitivt ett jag bör se upp med.
Och faktiskt har jag bestämt mig nu. Jag tänker inte satsa helhjärtat mer, för mitt hjärta vill inte ens detta. Nu gör jag bara det jag pallar med. Inget mer. Känner jag att jag inte fixar en uppgift så struntar jag i den. Jag kan inte tillåta mig att knäckas helt. Det finns en fortsättning efter detta. Då kan jag ha blivit liggande hemma i sängen utan att orka ta mig upp.
Ska jag vara ärlig vet jag inte ens om jag klarar att att ta mig igenom hela denna terminen. Jag ska försöka, men kommer något bättre – och sundare – i min väg så tvekar jag inte att hoppa på det tåget.

I morse innan jag skulle till skolan hann jag med en extra meditation. I hela 20 min. Det gjorde så gott att jag nu ska försöka ta mig tid att göra det varje gång jag börjar vid 10. Meditationen är ju (för mig) oftast det som blir lidande när det är stressigt på morgonen. Det är där jag får kapa när klockan tickar på för snabbt. Helt galet egentligen när jag vet hur mycket jag behöver det.
Mer meditation för mig helt enkelt!

Annonser