Etiketter

, , , , ,

Det var en ganska tung dag. Det har lämnat en obehagskänsla i magen som jag har svårt att göra mig av med.
Allt det jag var orolig för innan utbildningen startade besannades idag med råge. Åldersskillnaderna blev så otroligt markanta när några av oss i klassen satt och åt lunch. Fick känslan av att de andra tittade på mig som att går hon ens i samma klass som oss (?). Tror inte att jag upplevde utanförskapet så starkt ens på bibliotekarieutbildningen. Kände mig lastgammal där jag fick genomlida ”asså han bah och hon bah” och allt om helgens bravader. Jag pratar inte fläckfritt, men sådär får man bara inte uttrycka sig. Det börjar ryka i huvudet på mig. Faktiskt borde ordpolisen få lov att kräva in böter!
Jag fick senare samma sak bekräftat av kompisen som är i min ålder. Nu när den första blygheten är över och alla lärt känna varandra, ja åtminstone de åttio procent av klassen som är ute och festar tillsammans 3 gånger i veckan, så kommer andra personligheter fram. Egona blir större. Många vill ta för mycket plats. Ödmjukheten var bara kamouflage.
Vi som inte vill, eller av andra skäl inte kan, vara med på alla partyn hamnar oundvikligen utanför. Det här är ungdomarnas domän.

ducks1

Who? Me?

Så… en en gång känner jag mig som en outsider. Eller äsch, det är väl ett faktum att jag alltid ÄR outsidern. Det är inte så att jag inte kan anpassa mig till situationer, men det lyser väl igenom på något vis för jag kan ju aldrig riktigt passa in i den där mallen. Jag kommer alltid att ta en annan väg. Hålla mig på ett visst avstånd.
Jag blir bara så rädd när det redan nu börjar kännas sådär fel igen. När skräcken tar min kropp i besittning. Tanken att ”du ska väl för i h**vete inte klanta till allting igen?!” Skammen för att jag ens tänker i sådana banor. Att jag alltid har så nära till att ge upp. Att jag kanske borde tackat ja till det där jobbet ändå. Samtidigt med vetskapen att det hade blivit samma sak där med, för jag passar ju inte in någonstans. Annat än i min egen mall då. Trots att jag avskyr mallar.
Eller så var det här bara en fruktansvärt kall, grå & trist höstdag och jag råkade hamna i fel sällskap. Man kan inte tycka om alla. Använder inte samma språk som alla andra.
Och med kylan och det gråa kommer de där svackorna och jag blir mer känslig. Om ett visst antal dagar kommer allt att se annorlunda ut. Jag är också medveten om att jag behöver ta tag i kosten på allvar (hur många gånger har jag inte sagt det nu?!) och utesluta en hel del livsmedel som rubbar min balans. Det är dags att boosta välmåendet!

Ankorna hittade hit genom Google.
Annonser