Etiketter

, , , , , ,

Igår kväll läste jag lite i en av böckerna vi ska ha på utbildningen: Reporter – En grundbok i journalistik av Björn Häger. Jag läste bl a om yrkesrollen och vad som krävs för att man ska man ska få jobb som journalist. Det var inga nyheter egentligen, men när jag satt där med boken i handen kände mig nästan som en bluff för i skrivandets stund har jag verkligen inte det som krävs. Det skulle t ex inte falla mig in att vara påstridig och ringa upp någon mitt i natten för att be om en intervju (jag ringer helst inte alls eftersom jag utvecklat telefonfobi sedan mobiltelefonerna och SMS-funktionen kom) och inte är jag den som sitter som på nålar och väntar på att tidningen ska komma på morgonen så jag får läsa alla nyheter heller. Vi avslutade vår prenumeration av GP för några veckor sedan och jag hade sedan länge slutat läsa tidningen eftersom jag vill börja min dag i harmoni. Nu kan det möjligen tänkas ha varit en dum idé för jag kan behöva ha tillgång till tidningen framöver. (Att läsa på nätet är inget alternativ. Jag är gammaldags och kan inte läsa på dator, iPad och mobiltelefon. Har verkligen försökt men det känns inte bra. Jag blir stel i nacken, får ont i huvudet/ögonen och blir väldigt labil i humöret när jag suttit länge och läst på detta vis.)
Därtill är jag inte speciellt allmänbildad. Är inte det minsta intresserad av politik. Jag kan en hel del inom mitt eget område – yogan. That´s it!
Så där satt jag och tänkte för mig själv att tänk om jag upptar en plats för någon som verkligen brinner för detta. Jag funderade t ex på vad jag skulle svara om någon frågar mig varför jag vill bli journalist. ”För att jag tycker om att skriva” är liksom inte ett giltigt svar.
Så tog jag plötsligt till mig något jag läst i inledningen av boken – incipiendum aliquando.

”Incipiendum aliquando: Man måste börja någon gång. Börja någonstans. Ta första steget! Skriv första ordet!”

Exakt så! Jag måste inte var DÄR just nu. Jag behöver ha ett intresse för yrkesrollen (det har jag) och ha en vilja att försöka (det har jag med). Måhända är jag livrädd för att behöva kontakta folk och hamna i obekväma situationer, men samtidigt tror jag att det är bra att jag nu sitter i den här situationen. I skolan finns fullt med lärare och klasskamrater som kommer att hjälpa mig att finna mina egna verktyg. Övning ger färdighet heter det ju. Sitter jag bara här hemma och gömmer mig händer inget alls. Det är när man måste göra något obekvämt man kommer över sina hinder och rädslor. Och faktiskt är det nog så att jag presterar bäst under deadline också. Hemma har jag all tid i världen, men inte får jag speciellt mycket gjort.
Jag har därtill ett intresse av att lära mig nya saker. Jag tycker om att leta efter information och skriver gärna om det jag lärt mig. Det är väl ändå en bra början säg?!

Jag börjar bli mer och mer entusiastisk inför kursstart.

Annonser