Etiketter

, , , ,

En vecka kvar till kursstart. Läser om ännu en incident som inträffat under morgonen. En lägenhet som blivit sprängd. En 8-årig pojke dog. Vart är världen på väg? Blir så ledsen över allt detta meningslösa våld. All ilska som blossat upp och blir allt starkare. Det märks bara man tar sig utanför dörren. Folk är aggressivare i trafiken, brusar upp för småsaker, föräldrar som bråkar med andra föräldrar för att de stört sig på något som deras barn gjort. Det går till och med så långt som till handgripligheter ibland. Mitt inför barnen. Är det vad vi ska lära ut till våra barn? Att man ska vara arg och bråka om allt? Slå på andra för att de inte gör som vi gör och tycker är lämpligt. Då vill i alla fall inte jag vara med.
Hur vore det att lägga fokus på sådant som är bra. För varje gång man blir arg eller stör sig på något kan man försöka hitta något som är bra istället. Räkna till 10, eller kanske 1000. Jag är inte så bra på det själv alltid, men försöker påminna mig om det ofta. Det är viktigt nu! Allt kan inte bara vara skit och elände. Det måste finnas bra saker också. Stubinen kan inte tillåtas att bli kortare och kortare. Vi behöver andas fler djupa andetag. Stanna till i nuet. Släpa taget om oväsentligheter.

Så är det väl också det där med att staden växer för mycket. Staden har, för mig, blivit för stor nu. Jag längtar efter halvtomma spårvagnar och bussar, lika halvtomma caféer och restauranger, stilla oaser i tystnad, att kunna gå in i en skog utan att snegla över axeln. Åh som jag längtar efter att få sitta på en sten bland en massa träd, sluta ögonen och bara andas in den friska luften. Här vågar jag faktiskt inte det. Nu finns det i och för sig ingen skog i min omedelbara närhet, men dit jag kan ta mig känner jag mig inte längre säker ensam. Det är något som upptar mina tankar ofta. Det är också något som fått mig att sätta upp nya mål. Måhända långsiktiga, men ändå något att längta efter.

Ta hand om varandra och släpp in mer glädje i vardagen!

Annonser