Medicinsk yoga och döva öron

Etiketter

, , , , , , ,

Hela helgen har jag varit på vidareutbildning (för yogalärare) i medicinsk yoga.
Helgen har dock inte varit en dans på rosor. På lördagsmorgonen kändes halsmandlarna som två hårda bollar. Jaha nu kommer pollenallergin till slut, tänkte jag. (Gräspollensäsongen började på tal om det väldigt sent i år. Brukar få mina problem i mitten av maj.)
Efter lunchen började det slå lock för vänster öra. Det blev värre och värre och började trycka och göra ont. Till slut hörde jag knappt något alls på örat och jag tappade allt fokus. När jag kom hem gjorde det så ont att jag inte orkade vare sig prata eller lyssna på någon. Jag kröp ner under täcket och satte på en meditation på Insight Timer. Nästan genast kom frossan och en bit in i meditationen kom tårarna. De bara rann och rann. Det var som att något i mig släppte taget och istället gav plats åt diverse insikter.
W hade likadana symtom förra helgen och hos läkaren på måndagen visade det sig att han hade öroninflammation (dubbelsidig), utlöst av pollenallergi. (Han är fortfarande stendöv.)
Det här är helt klart pollenrelaterat, men jag tror inte att det är hela sanningen (det handlar nog även om ”karma”). Vi har grälat så mycket här hemma den senaste tiden (ni som haft en sexåring hemma kanske minns hur det var – ”lilla tonåren” har i vilket fall stämt in väldigt bra här). Vi har sagt saker vi alla ångrar. Främst jag, såklart. Jag är ju vuxen och borde veta bättre. I allt detta kaos är det inte underligt att vi får symtom från öron och hals. Det är kroppens sätt att säga ifrån. Vi orkar inte lyssna mer. Det går inte att ta in mer. Våra kroppar berättar att vi inte längre lever i sanning, i kärlek.
Min allra högsta önskan är naturligtvis att vi ska vara sams och visa varandra respekt, men det är inte alltid så lätt (att vara i de här kropparna, att vara människa).
Jag har prövats rejält sedan jag startade 40-dagarskursen, och det är nog som det ska vara. Dessa prövningar är ju bara ett test för att se hur stadigt jag står i min cirkel.
Att jag är medveten om vad som sker tyder ju ändå på att jag kommit någon vart. Jag vet vad jag behöver arbeta med och vad jag behöver släppa taget om.

IMG_3290

Yogasalen vid lunch på lördagen. Jag var helt ensam och det var så skönt.
Tystnad. Bara jag och mina egna funderingar.

Jag var rädd att jag inte skulle ta mig igenom andra kursdagen, men vaknade på morgonen och mådde lite bättre. Och trots att hörseln på vänsterörat fortfarande lyste med sin frånvaro tog jag mig igenom dagen och fick mitt diplom.
Idag är så tacksam att jag fick möjlighet att gå utbildningen. Medicinsk yoga tilltalar mig på ett helt annat sätt. Gissar att det är det lugna tempot. Kundaliniyoga gör jag hemma, det är min dagliga praktik, men jag känner mig mer bekväm med att undervisa i medicinsk yoga.
Nu ska jag försöka få tillfälle att undervisa mina närmsta så får vi se vart det leder till i framtiden.

Be kind or be quiet

Etiketter

, , , , , , ,

Kursen startar inte direkt. Först är det några förberedande dagar där bl a rannsakning ingår, t ex att skriva ner gamla sätt att vara och likaså det nya sättet jag vill vara på. Det blir så tydligt att de här 40 dagarna blir ett ”commitment” (i brist på det bästa svenska ordet för det). Inget jag ska ta lätt på alltså, och det gör jag inte heller. Utan att det för den skull är menat att bli gravallvarligt.
Jag inser här vad jag brister. Det har jag förstås varit medveten om länge, men det blir mer tydligt när jag skriver ner det och har det på papper.

bekindorbequiet

Det är kontrollbehovet som utmärker sig starkast.
Jag tror inte att någon utanför min närmsta familj märker något, men de jag lever med 24/7 gör det. Med besked.
Jag vet inte hur länge jag arbetat med detta. I perioder fungerar det riktigt bra. Det är när jag är helt i balans. Men… mestadels är jag nog överjävlig att leva med. Ja, jag är helt enkelt ingen lätt människa att bo ihop med, den saken är klar. Kanske är det för att jag inte är en bo-ihop-med-människa. Jag är en leva-ensam-människa. Jag är enstörig, butter och envis till förbannelse (och det blir värre ju äldre jag blir). Det har tagit tid för mig att acceptera detta till fullo, men så är det. Jag behöver få ha det på mitt sätt, annars rubbas allt. My way or the highway! Om inte blir jag högljudd, elak och iskall. Det är naturligtvis inget jag gör med en medveten agenda. Jag ska inte heller säga att jag inte rår för det, för visst kan jag göra på annat vis om jag lägger manken till, dvs ger egot en rejäl snyting och visar vem som har makten.
Med andra ord, egot styr alldeles för mycket i mitt liv fortfarande.
Med detta kanske jag ska ge en hel massa cred till min älskade make som stått ut med mig i 10 år. Det borde också vara en komplimang från min sida att jag låtit någon, som trotsar mig varje dag, få vara med i mitt dagliga umgänge (utan att jag hällt såpa i trappan). ;-)
Jag hoppas också att W ser bakom allt och vet att det finns så mycket kärlek i allt jag gör, fast att det kanske blir galet ibland.
Det här är en sådan sak som ingår i min rannsakning. I detta fall att lära mig att hålla tyst. Att jag inte måste reagera på precis allt. Att jag inte måste ta alla strider. Att jag kan klara av att vara lika icke-dömande i hemmet (med familjen) som utanför.
Jag ska försöka vara mindre ragata helt enkelt. Jag ska också vara mer förlåtande. Inte bara mot andra, utan även mot mig själv. Det är en sådan viktig del av den här processen. Det går inte att gå vidare utan att i sitt hjärta f.ö.r.l.å.t.a.

De här fyrtio dagarna ska bara handla om mig (inte ur ett egoperspektiv). Om min egen personliga utveckling. Ett steg närmare min sanning.
Jag ska vara i min bubbla. Vända mig inåt. Lyssna. Ta till mig. Anteckna det som behövs. Släppa taget om det som behövs.
Det handlar om mig. Inte om att jag ska ge mig ut och förändra världen. Bara om mig. Gräva där jag står. Utan att påverkas av det yttre. Utan att själv påverka. (Förstnämnda är nog lättare sagt än gjort… troligen det andra med.)
Det här kommer att bli ett äventyr. Ett stort steg på vägen mot det nya.

Sat Nam

Jag kursar vidare

Etiketter

, , , , , , , ,

Igår anmälde jag mig till The 40-Day Program hos Teachers of God Foundation (med Lisa Natoli). Precis som när jag anmälde mig till ACIM-kursen tryckte jag på knappen innan jag hann tveka eller började komma med en massa undanflykter som att nu är det snart familjesemester/sommarlov, i Varberg hinner jag inte ägna mig åt en ny kurs osv.
Jag har tittat på den en tid förstås och hade tänkt vänta till hösten, men varför det?!
Tiden är NU!

40dayprog

Jag är glad att jag gjorde det i vilket fall. Och jag känner stor tacksamhet att den kom till mig. Ser fram emot att gå en kurs igen och jag tror starkt på den här. Jag har fallit totalt för ACIM så det här blir för mig ett sätt att vidareutvecklas. Att ta ytterligare ett steg närmare mitt sanna jag. Att kanske en dag själv undervisa.
Det kommer säkert att bli lite tufft att få ihop det nu när W är hemma med mig hela dagarna (från och med i övermorgon), men en liten utmaning är kanske vad som behövs. Något spännande sägs ju vänta i augusti och då vill jag ha förberett mig väl. ;-)

I helgen är det dags för utbildningen i medicinsk yoga. Det ska bli så kul!
Jag hoppas få bättre användning av denna komplettering. Det känns mer som jag, åtminstone när det kommer till undervisningsdelen.

Bilden kommer från teachersofgod.org

Filmtips

Etiketter

, , , , , , ,

Idag tänkte jag bara ge ett filmtips – The Shack.
Den kanske inte passar alla eftersom den har ett tydligt kristet tema, men jag skulle säga att den är värd att titta på ändå eftersom den förklarar en del väldigt bra.
Jag blev berörd och upplever att den förde mig ytterligare ett steg närmare sanningen.

Kort och gott, filmen handlar om en man och hans möte med Gud. Den är sorglig emellanåt, men ändå en feel-good-film som väcker hopp.

TheShack

Bilden har jag lånat från IMDb.

Back on track

Etiketter

, , , , ,

Tecknen har börjat strömma in igen. Som för att säga nu är du på rätt väg igen. 
Meningar från dagens lektion i ACIM dök upp i en podd.
Dagens änglakort:

IMG_3254

Det högra kortet ser jag som en ren bekräftelse. Rafael är ”min” ängel. Har mött honom i meditationer, visioner och drömmar. Ett bevis på att jag har honom vid min sida.
Det vänstra kortet är jag mer osäker på än så länge. Jag tror att jag vet, men det är troligen även nya spännande saker som tillkommer framöver.

På tal om änglakorten så fick jag hem dem idag. Jag har på sätt och vis Nina att tacka för detta. ❤ När jag läste inlägget blev jag nämligen påmind om att jag bevakat de svenska änglakorten i flera månader (de verkar inte komma in igen). Så tänkte jag steget längre – varför måste jag ens ha de svenska?! Är det inte bättre med originalkorten? De kostar dessutom bara hälften så mycket. Ja så här sitter jag med dem nu. Rätt tid och rätt plats. Och jag bara älskar dem.

 

Årsdag och bröllpsdag

Etiketter

, , , , , ,

I helgen firade jag och N vår 10-årsdag och våra 5 år som gifta.
Det blev egentligen inget märkvärdigt alls. Några planer ändrades pga det blöta vädret, men det blev bra ändå. Istället för slottspromenad och fika stannade vi kvar lite längre på hotellet på söndagen.
Vi började lördagen med att äta lunch på ett ställe vi inte besökt på många år. Tog sedan en tur till en street food market och checkade därefter in på hotellet. Där blev det lite spa och avkoppling innan vi åkte in till stan och åt middag på ”det vanliga stället”. Vi är inte mycket för att testa nytt när vi väl hittat bra ställen. Tyvärr ångrade vi nog båda att vi inte gjorde det denna gång för maten var en besvikelse. Note to self: våga göra annorlunda nästa gång. ;-)
Dagen efter såg vi till att W blev lämnad på hotellet så vi kunde äta en god brunch tillsammans.

IMG_3210

W var lite besviken att han inte fick vara med och bo och spa:a på hotellet denna gång så jag har bestämt mig för att ge honom en överraskningspresent på skolavslutningen nästa vecka. Det blir en mor och sonvistelse på hotellet i slutet av juni. Jag tror att han kommer att bli jätteglad!

Nu ska jag ha några vilodagar och se till att bli mig själv igen. För lite sömn är förödande för både humör och kreativitet. Nu är det dessutom dags att ladda för utbildningen i medicinsk yoga, för ja den blir av! Fick halva summan i födelsedagspresent av N. YEY! ❤

Ha en fin måndag allihop!

Möte med harar

Etiketter

, , , ,

Jag mötte en hare i morse. Först var jag osäker om det hade varit ett möte för den stack liksom iväg lite för snabbt. Men för att låta mig vara helt säker så kom hare nummer två snart därefter. Den kom sakta gående framför mig på trottoaren. Jag saktade ner, vi tittade på varandra en stund, sedan kom en pappa med sin son och fick även denna hare att springa iväg.
Solöga skriver:

Släpp taget och ge dig hän i glädje. Ta det avgörande steget nu. Min gåva till dig är att visa företagsamhet.

Jag tolkar (för egen del) inte detta som att det rör en större händelse, utan att det lika gärna kan röra de senaste dagarnas ACIM-lektioner som rör tankar, sjukdom och helande.
Åtminstone är det den tanken som faller på plats i mitt inre, utan att gå djupare in i ämnet.

Det är fint här idag. Solen skiner, men det är kallt. Trots att vi bara var borta en vecka har jag svårt att vänja mig vid att bylta på mig en massa varma kläder, speciellt sedan det ju var varmt även här i ett par dagar sedan hemkomst.
Vid 6 på morgonen satt jag på balkongen i bara yogakläderna utan att frysa. Det funkar inte riktigt här. När jag lämnade W på skolan var det bara 12 grader ute.
Jag borde bo på varmare breddgrader. Så är det bara. Det känns i kroppen varje gång jag fryser här hemma. En dröm är förstås att det ska bli verklighet någon gång efter pensionsåldern (om nu vår generation får gå i pension). En liten lägenhet vid havet. Troligtvis på någon av Kanarieöarna. Mer exotiskt än så behöver det inte vara. Det är inte speciellt orealistiskt heller.
Det är vad jag drömmer om just nu.

Vad drömmer du om?

Myror i brallan

Etiketter

, , , , ,

Likadant varje gång jag varit ute och rest. Rastlösheten. Längtan efter att ge mig ut och resa igen. Jag skulle lätt kunna vara på resande fot flertalet gånger per år. Bara jag får bo bekvämt på resmålet. Jag är med andra ord inte så mycket för primitivt leverne (något jag förstås behöver öva på innan den dag pilgrimsfärden blir av).
För mig är det alltså svårt att bara koppla av, vara nöjd med det jag fått uppleva och njuta av lugn och ro hemma.
Missförstå mig inte nu. Jag ÄR nöjd. Nöjd och otroligt tacksam! Men jag behöver en större dos av nya upplevelser. Det får jag inte riktigt hemma. Jag blir så lätt uttråkad.
Sitter nu och tittar på resor och drömmer mig bort igen. Häpnas över hur ”billiga” resorna är till hösten när skolorna startat. Det är ju då man borde åka! Men så kommer nästa problem. Alla kan inte ta ledigt hur som helst, och det är naturligtvis därför resorna är billiga. Tittade på priserna på höstlovet och vips hade man lagt på nästan 30000:-. Trettiotusen!! Jag skojar inte! Det är inte så att jag inte förstår prisskillnaderna inför olika säsonger, men att lägga på så mycket. Tycket att det är bra skamligt!
Nåväl, jag får helt enkelt hålla mig till tåls. Tids nog lugnar väl mina rastlösa nerver ner sig. Åtminstone tills vi kommer hem från Varberg. ;-)

maskros

Jag ska väl säga att en del av rastlösheten även beror på avgiftningen som naturligt följer efter ”sockerchocken”. Även om jag inte mått dåligt av att leva i lite sus & dus så ska allt ändå ur kroppen när det blir som vanligt igen. I solen när man kopplar av behöver huvudet inte användas så mycket. Det är rätt gott att bara flumma runt och ha det gott. Men hemma märks det att hjärnan blivit trögare, att hyn börjat bli sämre och att kroppen så smått börjat värka lite här och där. Och det är lustigt, ja jag vet att jag skrivit om det tusen gånger, men när jag väl gått över gränsen och äter av det ”dåliga” så märks ingen skillnad. Äter jag på det viset regelbundet så spelar det ingen roll om det blir en extra fralla, några extra ostskivor eller en drink full med socker. Faktiskt försvinner till och med en del krämpor till på köpet (det är förstås ett ”förgiftningstillstånd”, men dock…).
Däremot märks skillnaden om jag levt rent länge. Då reagerar kroppen direkt om jag dricker den där drinken, eller äter frallan. Då tål kroppen plötsligt ingenting. Hjärndimman och tröttheten är ett faktum ganska på momangen om jag äter något med gluten i. Någonstans där förstår jag mitt eget syfte med att jag lika gärna kan passa på under semestern. Jag tycker om det jag äter och dricker. Under resten av året har jag ju saknat det (åtminstone vissa saker, inte nödvändigtvis alkoholen). Jag har varit less på att ränna runt på stan med lågt blodsocker i flera timmar i jakt på något ätbart. På att titta sorgset på de där goda surdegssmörgåsarna som jag inte får äta.
På sommaren vill jag kunna njuta. Jag vill inte stressa och oroa mig pga maten. Jag vill unna mig.
Jag förstår om det låter galet för de av er som sällan ruckar på något som rör kosten eller som kanske helt avstår från alkohol, oavsett om det är semester eller ej.
Själv har jag levt med dåligt samvete i många år över sommarmånadernas (ja även under resten av året) lätthet att falla ifrån det strikta. Det är först nu jag börjat tycka att det är okej. Naturligtvis får jag ta en liten smäll av det efteråt (jag förgiftar ju faktiskt min kropp), men för mig är det också en slags njutning att koppla av på det viset. Jag varken kan eller vill leva renlevnadsliv varje dag, året runt. Ibland känns det som att jag vill. Ibland är jag säker på att jag kommer att göra det, men så ändras situationen… och så sitter jag där med svansen mellan benen. Då är det lika bra att bara ta dagen som den kommer. Livet går upp och livet går ner. Inget är skrivit i sten och så ej heller kostrutinerna.
Bara att skriva detta får mig att koppla av. Nu får det lov att vara så här. Helt enkelt.

Playa del Cura

Etiketter

, , , , ,

Jag är på plats hemma igen. Kroppsligt, men inte riktigt mentalt. ;-)
Vi hade en toppenvecka och kommer att åka tillbaka till Playa del Cura igen så fort vi får möjlighet. Det blir lite splittrat mellan detta och Varberg för mig nu. Var plats olika på sitt vis. Varberg är ändå Varberg, men utlandssemester är något speciellt det med.
Vi får se hur det blir nästa år. I slutändan handlar det förstås om pengar. I år ska vi dock till Varberg som vanligt. Känns gott att ha även det att se fram emot.

Ni som följer på Instagram har redan sett bilder, men lägger ut några av dem här med:

IMG_3026

Gissa om jag blev glad över utsikten från balkongen. :-)

IMG_3032

W hade sitt livs tid i poolen varje dag.

IMG_3034

Grymma Mojitos gjorde de i baren…

IMG_3076

… och Strawberry Daiquiri’s.

IMG_3066

Jag var uppe i mörkret och gjorde min yoga varje morgon,
med havets brus i bakgrunden. Detta saknar jag nästan mest.

IMG_3080

Namaste

IMG_3118

Ibland var vi i Amadores…

IMG_3125

… eller i Puerto Rico.

IMG_3144

Fler av mina budskap i naturen.

Bilder kan förstås inte helt ge rättvisa åt helheten på plats.
Vi promenerade mycket. Badade mycket. Hade siesta i en skön soffa i skuggan mitt på dagen. Åt mycket gott (både med ost och gluten i). Drack mycket gott. Det kan man göra i värmen. Åtminstone kan jag göra det utan att må dåligt eller rubba balansen. Undrar, på tal om det, vad det är med sol och värme som gör att det går att äta uppåt väggarna galet utan större bekymmer. Jag märker det under sommarmånaderna hemma också. Någon sa att det är den stora dosen av d-vitamin. En annan att det bara är solen och värmen (helt enkelt) som gör att man mår bättre över hela taget. Jag har själv inget svar, men förundras över att det är så.

Och nu hemma igen är det dags att vänja sig vid Sverigevädret igen. Vi har dock haft några underbara dagar, vilket jag är tacksam för. Idag småregnar det ute, men jag är rätt nöjd för då kan jag vara inomhus med gott samvete och bara vila.

Ha en skön dag allihop!

Nedräkning…

Etiketter

, , ,

Det känns bättre idag. Trappade ner dosen av MSM både i förrgår och igår och idag tog jag inget alls. Huvudvärken är nästan borta och oron inte lika stark. Det verkar ju som att det är detta som påverkat mig, eller så är det något annat, det spelar mindre roll just nu. Det viktiga är att det går åt rätt håll.
Jag är fortfarande trött, men det väl inte konstigt när jag bara sovit ca fem timmar per natt. Jag envisas ju med att gå upp vid fem och kommer alltid i säng för sent.
Kanske att jag unnar mig lite mer vila under kommande dagar för nu blir det sol och bad för den här familjen. Äntligen!

playadelcura
Playa del Cura 
Foto: Ving

Vi kommer att bo på ett nytt & fräscht hotell, men på världens mest händelselösa ställe så det kommer att bli mycket tid till avkoppling. (Tur att vi valt All Inclusive.)
Så… imorgon eftermiddag har vi bytt ut det gråa mot sol (tänker låtsas som att jag inte såg att det ska vara mulet imorgon, men 26 grader är ändå bättre än de 12 vi har här hemma), pool och fruktiga paraplydrinkar.

Det blir paus här, men jag kommer att uppdatera på Instagram.
Ha en fin vecka!

Namaste ❤