Workshop

Etiketter

, , , , ,

Imorgon är det äntligen dagen D och workshop med Bhai Himat. Meditation och healingtekniker. Jag ser verkligen fram emot att träffa honom igen och dessutom alla gamla yogisar. Nästan hälften av lärargruppen (vad jag vet än så länge) kommer att vara där.
Jag är spänd av förväntan. Tänk vad mycket som måste ha hänt för alla under alla de månader som förflutit sedan vi sågs sist i november 2014. Jag tänker bara på hur mycket som hänt för mig under de senaste fem månaderna.
Imorgon stiger jag in i den gamla salen som en ny människa. Och idag förtjänar jag mitt namn – Parameshwari. Förtjänar är förstås ett konstigt ordval, men i brist på annat och bättre hoppas jag ändå att du förstår vad jag menar. Idag är jag personen bakom namnet (även om jag naturligtvis måste växa in i det för resten av livet… vill ju inte låta högmodig ;-). Det var jag verkligen inte då, för snart två och ett halvt år sedan. Då smakade jag bara på namnet. Vred och vände. Omhuldade det i mitt hjärta. Kände mig till och med lite stolt. Men… jag kunde ändå inte helt ta det till mig. Jag hade inte bekantat mig tillräckligt med mitt sanna jag då. Jag hade inte heller känt den här närvaron fullt ut. Bhai Himat kan lyfta sina elever nära nog, men det ebbar ut med tiden. Det är svårt att hålla den starka energinivån uppe på egen hand. Just därför är det lite extra förväntansfullt. Jag vet ju att jag nästintill kommer att sväva på moln imorgon kväll och några dagar till.

goright

Jag har varit uppe vid fem alla dagar denna veckan. Det känns himla fint faktiskt. Vid den tiden är jag faktiskt ganska alert. Jag läser texten och mediterar. Flyter iväg ibland, men håller mig åtminstone vaken.
Det gör jag inte alltid vid meditation nummer två, efter att jag lämnat W på skolan. Idag somnade jag sittande och ramlade nästan omkull. Fick mig att tänka på den där videon med den lille trötte buddhistmunken som svajar och trillar omkull under meditationen. Exakt så kände jag mig idag. Jag kunde inte annat än att brista ut i skratt. Så kan det bli ibland och speciellt när man sovit ganska dåligt under hela veckan. W har bökat runt i sängen och låtit en massa.
Imorgon ska jag unna mig en timmes sovmorgon, men jag ska ändå hinna göra min morgonsadhana innan jag åker till workshopen. Är glad att vi börjar först klockan nio.

Ha en underbar helg!
Sat Nam ❤

Boktips

Etiketter

, , , ,

IMG_2839

Idag vill jag bara ge ett boktips. Jag lånade boken på biblioteket igår och skrev om den på Instagram, men vill tipsa även här. Sitta stilla som en groda är en underbar mindfulnessbok för barn. Jag skulle i och för sig vilja säga att den passar även för vuxna och för dem som är helt nya på området. Den beskriver väldigt bra vad det handlar om.
Det finns även tillhörande ljudspår med övningar.
N lyssnade på ett av dem med W igår innan läggdags. W blev väldigt avslappnad och somnade snabbt. Nu vet jag att han var trött också, men han berättade i morse att han tyckt om att lyssna och ser fram emot när vi två ska göra det ikväll. Jag blir så glad att vi funnit ännu en bra sak att göra tillsammans. Det här dessutom något jag anser vara viktigt och ju tidigare man får med det som en naturligt del av livet desto bättre.
Jag blev så glad i boken att jag nu beställt hem den också.

Uppe före tuppen

Etiketter

, , , , , , ,

IMG_2831

Jag kom upp i morse. Det är en speciellt känsla att vara uppe så tidigt. Att få tiden helt för sig själv. Ingen tv på. Ingen som pratar. Det är helt tyst, förutom lite fågelkvitter utanför fönstret.
Jag upplever att jag får så mycket mer tid över till annat när jag är uppe så tidigt. Dessutom står jag på en ännu stadigare grund.
När jag kom hem efter att ha lämnat W på skolan mediterade jag en stund till och gav mig själv en timmes reiki. Nu är klockan bara 11 och jag har gjort allt jag behöver göra. Både roliga och mindre roliga saker.

Och på tal om annat. Jag upplever att MSM (både som inre och yttre behandling) gör underverk för både huden och håret. (Som jag skrev tidigare hade mina utslag nästan helt försvunnit.) Huden i ansiktet har blivit slätare och fått en annan lyster. Håret är glansigare och inte lika torrt och risigt längre. Det kan förstås delvis bero på årstiden.
Dock har jag, med besked, fått reda på vad som är min värsta nemesis nu – mejeriprodukter. Mjölk och ost är det som ställer till det mest för mig. Jag visste förstås att det inte är bra för mig, men inte hur illa.
Jag hade strikt uteslutit det ur kosten och då (i kombination med MSM) kom förbättringen (och utslagen som försvann). I påskas åt jag förstås en del godis och även om det mest blev mörk choklad är jag även svag för mjölkchoklad. Det blev nog ganska mycket av den varan och en del ost av bara farten också. Sedan ”råkade” jag fortsätta med osten några dagar till. I helgen blossade utslagen ut igen. Lika röda som tidigare.
Jag har mig själv att skylla. Samtidigt är jag glad att jag fick ett så konkret bevis på att det är mejeriprodukterna som som ger utslagen. Gluten har jag inte ätit alls under de här veckorna. Kanske får jag inte alls utslag av det. Jag får nog testa hur det ligger till med detta också lite längre fram.
Matsmältningsenzymerna hjäper fortfarande, även om effekten upplevs något mer neutral nu. Jag tänker fortsätta med dem så länge det behövs.

Sat kriya

Etiketter

, , , , , , ,

Sat kriya var min första förälskelse i kundaliniyogan. Jag snubblade (2011) över en text om kriyan. Blev intresserad och hittade den på Youtube. Jag testade. Resultatet var omedelbart. WOW! Det ledde mig till utbildningen. Ja KY blev ett redskap som förändrade mitt liv. Så enkelt är det.
Den första förälskelsen ledde tids nog till något mer neutralt. Därefter till någon slags hatkärlek. Och till slut till något ganska obehagligt.
Jag hade bestämt mig för att ge Sat kriya en chans igen. Någonstans hade jag ju fått för mig att obehaget jag känt/känner är något jag kan ta mig förbi.
Men det skulle visa sig att det inte alls är något motstånd, det är bara inte rätt (av någon anledning).
Idag sa rösten (inte en av dem, utan den enda ;-) lugnande till mig: ”du behöver inte göra detta mer. Du behöver inte Sat kriya längre. Släpp taget. Det här är inte vad du ska göra.”
Jag brukar ligga i Gurpranam pose efteråt och så gjorde jag även idag. Där och då kände jag en sådan lättnad. Som att jag kunde andas igen. Jag KUNDE andas igen (Det kan jag nämligen inte längre göra i Sat kriya. Jag tappar kontrollen över andningen helt och det känns som att jag ska kvävas. Hela passet är som en enda kamp mot tiden.)
Jag vet inte vad allt detta handlar om. Kanske bara att jag ska göra något helt annat. Det är inte slutet för KY, så mycket vet jag. Jag vet dock att jag, när jag vaknade pigg vid 5 i morse (och behövde gå på toa), blev påmind om att jag ju skulle börja gå upp vid den tiden igen och läsa Jaap Sahib och meditera. Det har jag uppenbarligen inte gjort, och gjorde det inte heller i morse för jag la mig i sängen igen och somnade om (tänkandes på Jaap Sahib). Vaknade trött och med huvudvärk.

Jaap Sahib
Någon (gissa vem) ville visa mig på något viktigt. Det är nog bäst att jag börjar ställa klockan i rätt tid från och med måndag. Faktiskt var det ju rådet jag fick av min lärare/mentor när jag fick mitt namn på utbildningen också. ”Gå upp tidigt, läs Jaap Sahib och meditera så mycket du bara kan (speciellt över Ek Ong Kar som är mitt mantra)”.
Ibland tar man lite tid på sig, men bättre sent än aldrig och tiden kan väl inte vara mer rätt än nu. ❤
Så go´vänner räds inte att jag ska överge mitt kall. Jag behövde troligen bara ”omforma” saker och ting lite. Tänk först (få ett wake up call) och prata sedan. ;-)

Enkelhet

Etiketter

, , , ,

Det fortsätter att vara tyst. Både i sinne och i skrivande.
Faktiskt även i yogan. Den fysiska delen vill säga.
Jag har det senaste bara värmt upp lite och gjort Sat kriya. Fast egentligen känner jag i ärlighetens namn inget behov alls av det fysiska (just nu). Vissa dagar gör jag bara ett antal solhälsningar och mediterar efter det. Det räcker. Jag känner mig varm i kroppen. Stärkt. Just i detta mår jag som bäst.
Jag tänkte på det i morse när jag gjorde Sat kriya, att jag egentligen inte alls vill. Det handlar inte om motstånd, utan snarare en längtan efter att bara meditera. Att kundaliniyogan börjat bli slentrian, något jag alltid gör… och trott att jag måste fortsätta med för att det blev en sådan vändning i livet för mig.
De dagar jag inte tonat in och tonat ut och gjort en speciell kriya, utan enbart gjort nämnda solhälsningar eller en enklare uppvärmning har upplevts som att bara slänga upp håret i en tofs och gå ut. Vet inte hur jag ska förklara det bättre. Enkelheten tilltalar mig. Inga måsten. Ingen brådska heller. Snarare tvärtom.
Nu är inte kundaliniyogans in- och uttoningar eller kriyor inte något jag upplever som ett måste, det måste jag snabbt förklara. Men… på något vis glider jag för stunden iväg mot något annat. Det ”skrämmer” mig lite. Jag som hade hittat hem. Är jag nu på väg att överge MIN yoga?
Jag vet inte. Det kan vara tillfälligt. Eller så är det dags att gå vidare.
Jag kommer naturligtvis inte att överge KY, men jag ser inte att jag enbart behöver uppehålla mig där längre. Yogan är mitt liv och det kommer att vara en daglig rutin hur jag än utför den. För resten av mitt liv. Kanske bara inte på samma vis längre.
Det kändes rätt skönt att få skriva ner det faktiskt.

Etiketter

, , , ,

Jag har tänkt mycket det senaste (jag tänker en hel del ja…). Att jag är så neutral numera. Vare sig deppig eller uppåt väggarna lycklig. Jag. Bara. Är. Oavsett vad som händer.
Jag är van att pendla upp och ner som en berg- och dalbana. Tvära kast i humöret. Kanske inte så extremt de senaste åren, men dock.
Ibland stirrar mig blind på ”blissandet” på vissa håll. Är det så där lycklig man ska vara när man hittat hem? Och så sitter jag här och… bara är. Ja, det är väl så det ska vara tänker jag (var sak har sin tid och plats) och sedan läser jag detta hos Christina Grossi på Fb idag:

När du tar dig tid för dig själv varje dag genom tystnad, bön, meditation, träning, yoga eller annan egentid så kommer inte känslor att påverka dig på samma sätt, du blir närvarande. Du blir inte himlastormande glad och du blir inte djupt deprimerad.
När tankar blir neutrala för oss så är de bara, oavsett vad som händer […]

Jamen ja! Exakt så! Det visste jag ju redan (förstås), men bland behövs att någon sätter ord på saker & ting. Att man ser det framför sig i text, eller att någon säger ”den där” meningen.
Mina dagliga långa meditationer och mindfulnessövningar börjar ge resultat. Det är bara att tacka och ta emot. Lika viktig är insikten att det krävs att ha det som daglig rutin.
Jag går inte under om jag hoppar över meditationen en dag men, jag märker av det. Jag står på en stadigare grund om jag börjar dagen med att meditera, och om jag gör det några gånger till om sinnet börjar bli splittrat under dagen.
Jag litar till min intuition (nästan) till hundra procent idag. I vissa lägen, om det gäller något stort, kan jag bli osäker men i övrigt räcker det att jag stillar mig och går in i min cirkel så vet jag. Det är jag tacksam för idag! ❤

 

Påsklov

Etiketter

, , , , , ,

Ja, det är lite tyst här nu. Jag vet.
Är bara så trött. Dras med en del utrensningssymtom. Vaknar varje morgon med jätteont i halsen och nästan influensakänsla. Blir bättre under dagen, men då kommer tröttheten istället. Jag ser det ändå som något positivt. Vet ju att det kommer att bli bättre inom kort.
En positiv sak jag märker är att min hy börjar bli bättre. Utslagen på kinderna är inte lika röda längre och huden har blivit slätare. Vet inte om det är det kolloidala silvret blandat med MSM som jag sprayar i ansiktet några gånger varje dag, eller om det är arganoljan. Eller kombinationen av båda. Oavsett känns det fint att det äntligen händer något, trots att solperioden inte börjat än (det brukar göra underverk annars).

Har inte så mycket annat att berätta. Jag mediterar så ofta jag kan och försöker att vara i nuet. Sänder all min kärlek ut i världen. Känns som att det behövs extra mycket nu.
Denna vecka är det påsklov. Har alltså en energisk pojk hemma som ska roas på dagarna. Det är ganska mysigt i och för sig. Nu när vädret är fint går han ofta ut själv och spelar fotboll med kompisarna också. Lite skönt är det ju att han börjar bli äldre på det viset och inte måste ha mamma och/eller pappa som sällskap hela tiden.

Och nu har det blivit dags för te och Planet Earth.
Ta hand om varandra! ❤
Namaste

Maglättnad och alkemister

Etiketter

, , , , , , , ,

Det är mycket som trängs där uppe i knoppen och som vill ut i text. Samtidigt är det så mycket att jag inte vet om något alls av det vettiga kommer att komma ut. Troligen får jag lämna det djupare till en annan dag.

Först och främst vill jag berätta att matsmältningsenzymer är en helt fantastisk uppfinning. Varför har jag inte köpt det tidigare?! För nog har jag spanat på nätet under flera års tid. Gissningsvis har det varit priset. De är dyra. Å andra sidan, hjälper kapslarna så är det väl investerade pengar.
Jag började först igår så egentligen är det väl för tidigt att yttra sig. Ändå kunde jag inte låta bli att glädjas i morse när jag såg att min mage var nästan platt för första gången på flera månader. Det gjorde inte ont i magen. Det gjorde inte ont i tarmarna. Magen var inte svullen. Inga gaser. Ingen tyngdkänsla. Halleluja!
Ni som varit med om det vet vilken underbar känsla det är när magen plötsligt känns ”lätt” efter en lång period av svullnad, tyngdkänsla och smärta.
Nu tror jag förstås inte att detta är universallösningen på mina magproblem, men fortsätter det så här så kommer enzymerna att bli mina bästa vänner framöver.
Kanske betyder det även att jag i framtiden kommer att kunna äta en del av det jag inte kan äta just nu. Kanske. Men först måste magen få vila från sådant som gör mer skada än nytta.
MSM-pulvret står i skåpet och får vänta på sin tur. Har bestämt mig för att ta första dosen på söndag. Småsmuttar på silvret så länge.

IMG_2703

Och ja, jag var tvungen att ta en fånig bild för nu börjar det nästan bli lite komiskt (det skrev jag nog sist med). Femte gången gillt – Alkemisten. Gud har en snillrik plan för mig. En plan som egentligen inte alls är speciellt snillrik. Den bara är… Så trots att jag blev full i skratt när det bekanta kortet låg där igen så känner jag mig mer bekväm med det för varje gång jag drar det.
Vad det vill säga, förutom all symbolik och betydelse bakom, är förstås att jag inte behöver korten längre. Innerst inne vet jag vet vad jag ska göra. Jag vet vart jag ska vända mig om jag söker svar. Det behövs inga kort. Inga böcker. Inga gurus. Svaren finns i mig. Precis som dina svar finns i dig. Halleluja för det med. Och tack!

Som jag misstänkte får de djupare tankarna klottras ned en annan dag.
Var sak har sin plats.

Målet – att få en frisk mage

Etiketter

, , , , , , , , ,

Det finns en sak som rubbar balansen helt nu och det är min mage. Jag vet att jag har mig själv att skylla som smugglat in lite ost här och lite socker där (det börjar bli tjatigt med mitt slarv, eller hur?!). I helgen åt jag en pizza. Efter det fick jag sannerligen så jag teg! Det gjorde nästan hål i magen (så känns det i alla fall). Magen och tarmarna har krånglat på alla möjliga vis i veckan. Jag tror i ärlighetens namn att ALLT gluten för evigt måste bannlysas ur min kost. Förr kunde jag äta ibland, utan symtom. Så är det inte längre. Så är det definitivt inte längre.
Jag har även fått problem med luftrören. Massa slem och en envis rethosta som vägrar släppa taget. Nu har jag fått en fin whiskyröst till på köpet. Kan knappt prata. Har försökt få i mig en del honung, vilket enbart resulterat i mer ont i magen. Såklart!

Jag har förstås blundat för hur illa det är. Har velat fortsätta som vanligt och ryckt på axlarna åt alla varningstecken. Så… inte har jag blivit så ordentlig med kosten som jag försökt intala mig här i bloggen i vilket fall. Nu står jag snarare här med svansen mellan benen och viskar lite skamset att jag vill ju bara vara och fungera som alla andra (när det kommer till mat & dryck). Men det är jag inte! Det gör jag inte! Jag kan inte gå på café och beställa en paj eller en god fralla. Jag kan inte äta en bakelse full med socker och grädde. Jag kan inte dricka i stor smarrig cappuccino. Och inte en pizza heller (som sagt). Jag har försökt att fortsätta göra det. För att inte irritera andra som har lågt blodsocker och är trötta på att vi letat ”godkänd” mat på olika caféer och restauranger i två timmar. För att slippa kommentarer som att du behöver väl inte hålla på med sånt där hälsotrams varje dag, ät nu du som är så smal. (Och så har jag tänkt att de där personerna kanske inte inser att jag delvis är smal för att jag inte tål allt det där. Det enda som jag kan gå upp i vikt av är förresten öl, och det kan jag inte heller dricka längre. Eller alkohol överhuvudtaget.)
Ja så nu vågar jag helt enkelt inte äta eller dricka något som sticker ut. Dricker kaffe (med kokosolja) nu dock, men det är enbart ett tappert försök att få igång magen. ;-)
Har beställt hem ett räddningskit bestående av enzymer, kolloidalt silver och MSM-pulver. Det sistnämnda får nog vänta ett tag för jag är lite orolig för alltför kraftiga utrensningssymtom. Enzymer borde jag börjat med för länge sedan och silvret, ja jag vet inte. Jag går på tips nu och mina förhoppningar är förstås att det ska ge någon effekt i alla fall.
Jag hoppas för min egen hälsas skull att jag har tillräckligt med viljestyrka för att allt som intas framöver ska vara fritt från gluten, mejeri och vitt socker. Jefvlar anamma!

Om någon av er använder eller har använt kollodialt silver eller MSM så får ni gärna berätta hur det fungerat för er.
Tack på förhand och trevlig helg!
Namaste ❤

Meditationen ska sitta i ryggmärgen

Etiketter

, , ,

Både igår och idag har jag tagit mig tid att meditera några extra omgångar. Igår blev det också en timmas reiki.
Det blir allt mer tydligt hur viktig meditationen är för mig. Den fysiska delen av yogan är också viktig, fast egentligen är den ju bara en förberedelse för meditation. (På samma vis som den på sätt och vis också är meditation…)
Jag märkte skillnaden på mina dagar när jag var sjuk och och lyssnade på guidade meditationer hela dagarna och när det sedan rann ut i sanden. När Insight Timer förblev orörd i flera dagar. Jag märker skillnaden för att jag nu mediterat mer igen.
Jag tappar lättare fokus när jag bara mediterar på morgonen och sedan mestadels ägnar dagen åt vardagliga bestyr, eller fastnar på nätet för länge. Samtidigt märker jag att jag blivit bättre på att vara mindful i alla möjliga situationer. När obekväma känslor och tankar dyker upp stannar jag till och tittar jag på dem. Bearbetar sådant som behöver bearbetas. Jag duckar inte. Förtränger inte. Förr kunde mina känslor/tankar dränka mig och jag bara lät dem göra det utan att fundera på vad som egentligen hände.
Egentligen har jag inget att skylla på för att inte meditera ofta, men som den människa jag är kommer det oundvikligen saker emellan. När jag och W var sjuka tillsammans var det lätt att ligga i sängen och lyssna. När han är frisk och har tusen frågor är det inte så avkopplande, att ständigt bli avbruten. Det är inte många timmar jag har på mig medan han är i skolan heller, men jag tänker att en del saker är bättre att spara tills han kommit hem. Jobb kan jag till exempel söka vilken tid på dagen som helst. Det är bättre att lägga krutet på meditation och reiki medan han är skolan. Det är så viktigt att detta blir en daglig rutin för en dag har jag inte tiden under dagarna längre, och då är det till att det ändå sitter i ryggmärgen. Det ska gå att mikromeditera även i en hektiskt arbetsmiljö, och en tiominuters på Insight T kan man hinna med även på lunchen.

Meditation får mig att må bra. Det får mig att tycka om mig själv bättre, just för att jag lärt mig att tänka på ett annat vis. Jag ser saker i ny dager och låter mig inte styras av ett bångstyrigt sinne längre.
Vad får dig att må bra?